hej matilda, nykterist och nunna. Jaha vad händer idag då, söndag, bakis, farsdag, sitter och skrapar bort nagellacket som jag målade dit igår(helt sanslöst vad sån skit håller dåligt!), har spenderat halva dagen med att kolla på patetiska repriser av program så som körslaget, mammas pojkar, biggest loser och paris bff(british version?).

Alltid när jag är bakis får jag ont i huvudet, jag vet hur konstigt som helst, jag menar hur många får det på en baksmälla?! Nej skämtosido, men jag får iaf väldigt ont i huvudet men istället för att bara ta en eller två eller tre huvudvärkstabletter och få det överstökat så ska jag liksom fajtas med min värk och försöka övervinna den. Jag vill inte knapra massa piller utan tänker att jag ska få bort ondheten av mig själv, typ genom att äta onyttig mat, släcka alla lampor runt omkring mig och stänga av alla ljud. Samtidigt så har jag ju andra saker för mig än att ligga under täcket i mitt nedsläckta rum och bara jämra mig hela dagen. Så på sluten av dagen blir det alltid så att jag tar ett piller ändå, och då var ju hela denna mödan med att härda ut helt onödig aight?

Igår fyllde en kompis år och vi drog ut till Stockholm för att slå klackarna i taket och ha en sjudundrans rolig kväll. Först vart det väldigt mkt vin hemma hos henne så när vi va på väg till 3 dörrar för att starta kvällen där(går inte att undgå 3 dörrar it's imposible) så vet jag inte vad jag gör, typ snubblar på min 1 millimeter höga klack och ramlar och skrapar upp hela jävla knät. Hela strumpbyxan gick sönder och det bara blödde och blödde. Jag försökte försäkra alla om att det inte var för att jag var full som jag ramlade utan att jag bara är väldigt klantig till personligheten. Nu så här i efterhand måste jag nog erkänna att det var lite pga vinet...Jag lyckades ta mig in på 3 dörrar med ett helt uppslaget och blodigt knä, sprang in på toan och fick plåster av Hanna och Adina som de köpte på en mysko liten tobaksaffär bredvid. Så stod jag där, i kortkort kjol, utan strumbyxor och med plåster över hela benet. Jag kände att jag var tvungen att ha ett par strumpbyxor för att inte bli stans största white trash så jag och Hanna gick in i den konstiga lilla tobaksaffären igen.

jag: - Hej har ni några strumbyxor
mysko tobaksaffärsägare: Ja
Och så börjar han rota runt på två hyllor bakom kassan där han stod, det låg saker huller om buller, ciggpaket, tändare,godispåsar osv. Till slut hittar han ett paket och håller upp det, som det står "från 6-12 år" på.
Jag: nja jag tror inte att strumbyxor från 6-12 år passar på mig, jag är ganska lång...
Han säger ingenting och fortsätter leta runt, jag ser ett paket m stayups och köper dem, FÖR FYRTIONIO KRONOR,49:-! Jag vet att den jäkeln lurades, han märkte att jag och Hanna var lite salongsberusade säkert och unyttjade det! Men men jag köpte de och när jag skulle sätta på mig dem på tunnelbanestationen så gick de sönder, med en gång. Så jag fick gå till pressbyrån och köpa nya där 2 för 29:-, jag ödslade alltså 90 spänn på en engångsprodukt som strumbyxor faktiskt är.

Så är det att vara jag ibland och med detta inlägg hoppas jag att jag har gett er hopp om era egna liv då ni inser att vissa som jag är mkt mer patetiska. Ni borde tacka mig.