Full rulle har det varit a mi casa ikväll. 2 systrar och 4 syskonbarn och sprungit runt runt och lekt och tjofaddirullan. Shit asså, barn är ju fascinerande på sitt eget lilla vis, ibland undrar man hur de orkar? Jag skulle bli helt slut efter en kvart typ.

Idag har Frida varit här och vi har druckit kaffe ätit chokladkakor och diskuterat massa mindfullness. Jag kom fram till att även dessa grå, meningslösa dagar, med massa plugga och tidiga morgonar i skolan också är en form av lycka. Jag kmr ju sakna att gå till skolan när jag väl tar studenten och dras ifrån allt o alla. Så nästa gång väckarklockan ringer 05.30, jag mosar ner min sminkpensel för att få tyst på väckarklockan, slänger ner lite kaffe på 30 sek, satsar på fel badrum (det tandkräms-löse) och får gå som en stinkbomb i munnen, fryser häcken av mig på väg till bussen, somnar på pendeln och upptäcker att jag skapat en hel ocean av dregel när jag vaknar upp och sitter på filosofi lektionerna och försöker hitta en enda vettig anledning till att tvinga ögonlocken uppe- så ska jag egentligen se det hela som lyckliga ögonblick...nästa gång är på måndag, oj vad jag ser fram emot det...

...nja kanske inte.

Jag har fått höra ikväll att jag klagar på så mkt hela tiden, så därför tänkte jag nu sätta upp en klagolista:

♥ Vi satt och såg lite på körslaget och herregud vilket hysteriskt program! Musik och sång i all ära men om jag vore Gry Forsell skulle jag bli TOKIG. Efter att en kör sjungit sin sång så kmr ju alltid Gry fram och ska intervjua körledaren, med det går ju inte pga av de där hyperaktiva medelsvenne människorna i kören, det är som om de druckit 20 redbull på 10 min det går inte att få dem att stå stilla o va tysta ens i 5 minuter. Så Gry får fråga om sin fråga kanske 3 ggr för varje körledare, vad är grejen liksom? Iof är de där frågorna helt ovestäntliga oavsett, typ "hur känns det?!" jaa vad kan de svara förutom bra??

♥Postkodsmiljonären, jag dör, det här är ju värre än på spåret! Idag hade de inte ens någon frågesport, nej det va grannyran, fest i gällivare med Ola Svensson, woho. Jag pallar inte sitta o titta på gamla pensionärer vinna 10000 och en bil, nya volvo flexi fuel, men tvärr gör mina föräldrar det. Jag ä e int bitter.

♥När folk påpekar hur mkt jag äter. Värst är det när mamma och pappa gör det. Ikväll sa pappa: "oj värst vad du stoppar i dig" när vi fikade kladdkaka&bullar, vaddå jag åt ju bara 2 bullar och 2 kladdkakebitar med glass och grädde det är väl inte så himla mkt?... Är man 1.89 har man mkt att fylla! Tom lärare i skolan kommenterade min tallrik en gång, jaja nån måste ju va den som äter också. Lite roligt är att när vi slutade grundskolan och hoppade upp till gymnasiet fick jag höra från flera styckna att de saknade mig i skolan för ingen i deras nya klass åt så mkt vid lunchen! Det är lite den funktioner jag fyller liksom, äter mkt så att andra kan känna sig bekväma med att äta mkt de med. Jag kanske skulle kunna hyra ut mig själv som lunchpartner att äta med så de själva kan se bra ut i jämförelse med mig, haha nya affärsidén!

♥Kärlekspar. Jag orkar inte med er! Jag orkar inte läsa massa små puttinuttiga statusuppdateringar på facebook om att ni saknar varandra eller älskar varandra mer än någonting eller sitter i soffan och myser med varandra. I dont care. Speciellt inte när mitt eget kärleksliv är lika händelserikt och spännande som ett avsnitt ur "ensam mamma söker", då är det inte så himla lätt att glädjas åt andras duttinutter. Men seriöst  att läsa bloggar korruperade av "älsklingen" är inte kul, jag kan inte tänka mig att någon tkr det är kul förutom "älsklingen" själv. Kärleken förgör oss, jag menar hade jag velat hade mitt kärleksliv kunnat va lika livfullt som "desperate housewifes" nemas problemas, jag är inte bitter.

♥Det faktum att jag har en underliggande finne, en sån där ond jäkel som kmr plåga mig en lång lång tid. Varför finnen varför? Jag som precis hade fått ordning på min vanligtvis okontrollerade hy och så poff känner jag hur min högre näsvinge plötsligt får en ack så igenkännlig smärta. Jag sitter hela tiden och rynkar och spänner näsan får då kmr ondheten till känna, vilket är väldigt konstig och idiotiskt att jag sitter och gör. Det är ju inte direkt som om jag brukar sitta och spänna näsvingarna, men bara för att jag vet att det gör ont när jag gör så får jag som tvångstankar att jag måste göra så. Human nature är ju egendomlig minst sagt, jag tkr väl om att gotta mig i olyckan antar jag...

♥Det som jag försöker övertyga mig själv om att jag inte är men som egentligen (iaf i denna skrivande stund) kanske stämmer, jag är rätt bitter. Jag menar hur lätt är det att sitta hemma en lördagkväll i min ålder, utan att bli det?! Känner mig som 40+, tkr det är intressant att titta på "här är ditt liv" med sissela kyle eller Skavlan på helgerna. I need to shape up. Men samtidigt är målet för mig just nu att: spara pengar, få jobb gjort och inte dricka alkohol, så what else can I do?