Idag har jag varit med mor min och shoppat en massor, bara gick in i varenda affär och köpte det jag kände för...nej så trevligt ska vi inte ha det. Jag lyckades i alla fall skrapa ihop tack vare rabatt erbjudanden och lite så till tre typ identiska plagg från hm. Kul att när man för en gångs skull slår på stort och ignorerar samvetet som säger "jag borde inte köpa något om jag vill ha lyxen att äta fram till nästa studiebidrag" och släpper ut shoppingmonstret så köper man en tjocktröja, en väst och en halsduk - allt stickat med guldvävnad i sig. Seriöst, helt ärligt, hur lyckas man?

Jag har inget svar på den frågan, allt jag vet är att jag lyckas med det ganska ofta faktiskt. När jag väl tillåter mig själv att shoppa så blir jag helt omdömeslös, jag tänker inte efter ett skvatt utan det verkar snarare som om jag fått för mig att jag äger miljoner och att jag kan köpa 350 olika ögonskuggor och allt annat också. Vilket alltid slutar med att jag sitter där med mina 350 ögonskuggor men inga jeans, ingen ny bh och inga vantar som jag egentligen behövde och inte heller med lyxen att kunna äta, tills nästa studiebidrag kommer...dagar som dessa, strax innan den 30onde är oliiidliga! Jag får psykbryt. Men back to the subject, jag kan inte lita på mig själv när det gäller val av kläder, skor, väskor osv längre. Inte för att jag inte har koll på mode och sånt, jag älskar i grund och botten sånt dära. MEN med stort M, eftersom jag inte har en inkomst och är just nu vad jag skulle vilja kalla det, mellan två jobb, så kan jag inte alls shoppa så pass mkt som jag skulle vilja. Jag kan bara köpa kanske en eller två saker i månaden, sen tar bidraget slut och jag måste gå och våndas till den 30onde igen...och när jag får köpa den där grejen i månaden, så blir jag helt till mig. Så till mig att jag kan få för mig att det där midjeskärpet i skinn för 500:- är ABSOLUT NÖDVÄNDIGT, vad ska jag annars ha till den och den kjolen...och så köper jag det, är lycklig i sisådär några timmar, ibland även upp till ett dygn, tills lyckoruset börjar lägga sig...och ångesten kommer fram. När jag är så där till mig så vet jag inte vad som händer, jag tror mirakulöst att mina 1050:- har 3dubblats i plånboken så att jag kan köpa allt jag någonsin drömt om och att en månad går på ett litet kick så den 30onde kmr komma i rekordfart. Det får jag äta upp sen när pengarna är slut och det endast är den 15onde, det är det enda jag har lyxen att äta då.