Mitt projekt skaffa en ny bloggadress och blir sjukt aktiv går väl sisådär...har länge gått och tänkt på en adress som jag skulle ha istället för den här lite halv lama, så kom jag mig för att söka för att se om den kanske redan var upptagen. Och självklart så var den det...av en TIOÅRIG tjej!! Läste ett eller två inlägg och det syntes mycket väl att det var en mamma eller pappa som satt och skrev den där bloggen och inte handlade det om något annat än hur kul det är att leka med mormor och kusin lisa. Seriöst, vilken funktion fyller en sån blogg? Stackars unge, undra om hon ens vill lämna ut hela sitt liv på nätet sådär, borde finnas nånslags åldersgräns på sånt här, fast det kanske det redan finns förstås.

Jag lyckades ta mig iväg till gymet och danceaerobics i alla fall. Det var ett kul pass men hjälp asså jag blir ju helt wild & crazy ibland! Jag brukar ställa mig längst bak i salen för att jag har seriösa problem med att se mig själv i den stora heltäckande spegeln, svettig och alldeles röd i ansiktet, och för att jag inte är den skarpaste kniven i lådan när det kommer till koreografi och att hänga med i svängarna. Så jag står där bak och hoppas att jag inte ska sticka upp som en flaggstång över alla andra allt för mycket. Men där bak får man så himla lite plats att röra sig på och när jag väl kommit in i passet och alla härliga rörelser vill jag alltid ta i med massor av attityd. Slänga med huvud och armar, ta ut stegen så mycket som möjligt...ibland så mycket att jag liksom tappar balansen och kontrollen över mig själv. Min kroppskontroll är vanligtvis rätt låg, något jag brukar skylla på min längd, men under danspassen blir det ännu värre. Jag får verkligen skärpa mig för att inte snurra in i grannen bredvid mig gång på gång. Idag lyckades jag undvika att krocka in i någon annan men dock hade jag talangen att explosivt som tusan dränga in båda armar i en lampa som satt fast på väggen bakom mig...som tur var klarade sig både jag och lampan, men blickarna från hurtbullarna och inte minst tränaren, ojojoj.