God morgon. Jag ska bli nykterist, nunna och aspergerbarn. Så känner jag ALLTID dagen efter, ALLTID. Bakis är inge kul och så tänker man så här; vad är meningen? man bara förlorar massa pengar och blir trött och sliten...Fast av någon konstig anledning lyckas jag alltid glömma bort allt det här och bli jättesugen på att gå ut när det väl är dags igen. Krogen är ju lite till för att ragga på, och tro mig jag har varit pigg på att ragga på krogen a thousand times men det funkar bara inte. Det känns så patetiskt på något sätt...allt ett krogragg slutar med är ett one night stand och sen dagen efter "the walk of shame" som jag fick lära mig igår vad det innebar: att ta tunnelbana, buss eller gå hem kl 9 på söndagmorgonen i samma kortkorta kjol som igår, frisyren på sniskan och sminket utkladdat i fejjan - hej jag vart för full och drog hem till ngn random snubbe och hade oskyddat sex hela natten lång -. FY. Usch. Aldrig.

Det var inte så himla galet som ni kanske tror igår, vi satt bara på 3 dörrar några vänner och drack 30:- öl och godisshots i glada färger. Det var faktiskt trevligt, att samtala om saker och ting osv. Men på något sätt så tror jag hela tiden att jag ska få ut mer än jag gör när jag är på krogen. Jag vet inte om jag ska kalla det besviken, det jag blir när jag är på väg hem, men jag blir aldrig riktigt så nöjd som jag tror jag ska bli innan...Och då dagen efter känner jag; tänk vad skönt att vara nykterist, nunna och asbergerbarn och slippa förlora pengar och endast få en huvudvärk tillbaka, man bara sitter där i sitt kloster och är tacksam för en prästost typ. Och med asperger skulle jag bli jättesmart på en grej, tänk vad skönt att veta att man är typ bäst på allt som har med motorcyklar att göra till exempel. Då är det bara att köra på den grejen, satsa på motorcyklar och få jobb på någon motorcykelbutik eller nått. Själv måste man sitta där och plugga matte c utan en blekaste aning om vad man håller på med, bara för att lyckas komma på vad man ska bli när man blir stor. Och asberger barn är ju lite asociala så no worries över att behöva ragga på krogen. Man bara bryr sig inte helt enkelt. Tänk vad skönt.

Folk som känner mig vet att det aldrig kommer att bli jag. Men man kan ju låtsas.