Nu ska jag bli nunna igen, och aspegerbarn,åh gud vad skönt det vore!

Jag tycker att min och Josephines utklädnad var klockren igår, jag var lutande tornet i pisa och hon var en vägskyltsstolpe och höll i en vägskylt där det stod "lutande tornet i pisa (bålsta) 10 m" på. Fast vi kom på idén ganska sent på kvällen, och då vet ju alla att konsten att skriva inte alltid är det lättaste att komma ihåg, så Josephine råkade skriva lytande tornet ist! Jag hade på mig klackskor!! Första gången någonsin och hjälp vad jag visade alla över allt hur höga min klackar var, vad ska de tro om mig?! Men säger någon; gud vad du är lång! Så måste jag ju förklara mig genom att visa att jag inte är lika lång egentligen.

En sak jag måste ta upp när det kommer till fester och utgångar osv, är hur otroligt svårt det är att höra vad folk säger! Det är helt hopplöst. Jag hör redan som en apa i normala situationer liksom. Usch för det första är man lite rund om fötterna-rund om öronen, sen är det skithög musik och massor med folk, och så ska man stå och försöka föra ett intelligent samtal! Det är nog därför det aldrig blir några intelektuella diskussioner på krogen, det är praktiskt omöjligt. Jag tycker det är så pinsamt att behöva säga va? 449 ggr per mening, så tillslut låtsas jag bara att jag hör vad personen säger och försöker chansa på vad som vore bäst att tillägga, om jag ska skratta eller inte. Så på det sättet får jag inte ut något av att prata med människor på krogen och de tkr bara att jag är en sån där asocial typ som inte vet hur man beter sig bland folk - aspergers, det är iof vad jag vill just nu...