Hej och Hå. Usch vad jag inte vill att det ska vara måndag, usch vad jag vill att matte B bara ska gå upp i rök med lite vanish oxi action gel och usch vad jag bara vill lägga mig på soffan och svulla typ godis och cheeseburgare ( tkr knappt ens om cheeseburgare!!) och kolla på cityakuten. Varför känner man så jämt och ständigt, eller det kanske är fel att använda "man" i det här fallet, det kanske bara är jag som drömmer om att få öka möjligheterna att gå upp i vikt med 99.9%? Men varför känner jag så jämt och ständigt då? att jag bara vill släppa alla saker som är ungefär lika jobbigt som att diska en smutsig osthyvel så fort jag har mycket press på mig. Men när man väl ligger där och käkar godis istället för en ostmacka för att man inte orkat fixa hyveln så vill man ju göra allt annat...eller egentligen inte, men jag kan tänka mig att jag skulle tröttna efter ett tag på soffpotatislivet (hoppas jag!) och då sakna all stress och press och jobbiga nationella prov i matte B. Därför tycker jag att jag borde få ta en månad off ungefär, en månad där jag gör nada nada nada för att få inspirationen till andragradsekvationer och topptriangelsatser och sådär och då komma tillbaka och glänsa mig igenom nationella proven....

...Jag kom på att det kanske är därför det finns något som kallas sommarlov! Men det är ju inte direkt så att man bara chillar i 2 månader, i min ålder måste man ju jobba om man vill kunna socialisera sig det minsta lilla, annars kommer jag få ligga här hemma och dega....

...och det var ju det jag ville från början.

Hjälp vad det här blev invecklat, jag förväntar mig inte att ni ska hänga med eller tycka det här är intressant över huvudtaget. men puh det var faktiskt ganska skönt att få ur mig.

Anledningen till mina otroliga slappar-längtor kan vara att jag var på spa i helgen. Det var så mysigt att jag hade världens största seperationsångest på vägen hem igen. Men det blev lite bättre när jag och syster satt och diggade " we are the world" med alla olika sångare i den låten. Både hon och jag är lite fåniga på  det sättet för vi kan bli rörda av världens mest cheesy sakerna någonsin. Som typ den låten, både hon och jag rös och blev gråtiga och hela tjottaballongen, hjälp jag tror vi båda lider av någotslags hjärnfel!

Live aid - USA for Africa - we are the world

men erkänn att det är rätt mäktigt? med 80-tals utstrylsen också!