advent prep.

Nu börjar det bli jul här i vår stuga iaf. Mamma har fått någon första advent knäpp och kom hem idag med glögg, juleskum, adventstjärnor och en stor konstig röd boll som lyser mer rött än ett stoppljus. Jag måste erkänna att det känns lite konstigt med allt detta julståhej redan, det är ju bara början på oktober...nej visst ja slutet på november va det ja, och första december på tisdag. Men nu när jag tänker på det så tar det ju inte direkt emot att sätta på the christmas song med nat king cole och dricka lite glögg... 

och så lever jag och Gavin Degraw lyckliga i alla våra dagar

Jag är så kär i Gavin Degraw alltså, jag kan inte komma ifrån det. Vad ska jag ta mig till? Börjar kännas lite pinsamt att gå runt och va tokig i en amerikansk sing and songwriter across the atlantic...när man var 14 var det väl lugnt men...Han är ju inte direkt snygg, eller jo jag tkr han är guds gåva men det är bara för att hans röst är så otrolig. Annars hade jag aldrig gillat honom. Han röst är guds gåva till människan. Bättre än alla de andra. Så det är inte så att jag har en tonårscrush i en kändis för att han är snygg eller känd, nej Gavin är musikaliska himlen han själv. Jag brukar trösta mig själv med att lura i mig att en vacker dag, just den dagen då jag är sjukt snygg från topp till tå, kmr råka på honom och så kommer han falla för mig som en blixt från klarblå himmel och så kommer vi leva lyckliga i alla våra dagar. Jo jag skulle nog säga att jag är en tjej med båda fötterna på jorden.




Gavin Degraw - why do the men stray


vanlig onsdags separationsångest

Jag är ju en sann ordbajsare i grund och botten, men hur kommer det sig att jag har så jäkla svårt för att skriva då? När det gäller skolarbete alltså...Jag skulle ibland så gärna vilja vara en straight A student som alltid kom till lektioner förberedd och aldrig behövde känna smaken av ångest och stress när läraren rabblar upp allt vad du inte hunnit göra som du borde. Dessa mirakelmänniskor måste vara just det: mirakel, eller så är de kanske inte fullt så beroende av Grey's anatomy, Desperate Housewifes, Christine, Robinson, nämnde jag Skavlan?

Varje onsdag när Grey's sänds känns det som jag lever på Seattle grace och blir tokig på Izzie som inte kan höra av sig, och så varje gång programmets 40 min har gått känns det som om någon sliter bort hela mitt liv, hela min umgängeskrets och tillvaro. Jag får sån seperationsångest varje gång. Jag vill också ha det som Meredith, vilket är ganska konstigt egentligen eftersom de har det sjukt jobbigt most of the time.

Ibland frågar jag mig varför jag pluggar, för vem liksom. Just nu känns det inte som att det är för mig själv, snarare för att det är något man bara gör. Så att jag kan komma in på programm på högskolan så att jag kan bli smart så att jag sen kan göra något jag tycker är kul och brinner för, lite väl långt dit om jag får säga det själv.

Nejra - words of gold

Alltså har ni hört Nerja? Hon är ju helt underbar, tänker lite på regina spektor när jag hör henne. Men denna tjej är en 29årig örebroare som ursprungligen kommer från Bosnien. Hon var tidigare frontfigur i bandet coy men satsar nu på solokarriär med debutalbumet "in hindsight". Jättevacker, säregen röst och mycket härligt piano, 4 av 5 toasts. Och sen att låtarna är skrivna av henne själv gör ju att det blir så mkt mer äkta!



Nejra "Words of gold" - Tv 4 nyhetsmorgon 25 oktober 2009


allt är möjligt på 100års fester

Hej, igår var jag jag på 100 års kalas. Svåger fyllde 40 och svågers far 60, så jag överlämnar matematiken åt er. Det var kul. Inte kul som jag hade drömt ut innan förstås, men kul. Innan det är dags för ett stort planerat event  som jag ser fram emot så brukar jag alltid spekulera i hur det kommer bli, inte så där jätterealistiskt dock. Jag gick och dagdrömde om att det skulle finnas en jättesnygg kille i min ålder på den här 100festen, som blev jätteintresserad av mig och att vi satt och flirtade hela kvällen. Riktigt så blev det ju inte...den enda killen i ungefär min ålder, som ändå ska ha credit för sin snygghet, var han som arbetade som servitris/bartender på stället och även fast det kändes som om vi fick ögonkontakt (jag satt och log som ett fån för att se om jag skulle få någon respons) så tror jag att det var buffé-faten bakom mig som fångade hans intresse mer än mitt...

Jag hade också drömt innan att när jag och Frida gjorde vårat framträdande som vi hade tränat in så skulle livebandet som kom och spelade senare på kvällen stå och lyssna. De skulle tycka att jag var så makalöst begåvad att de skulle ringa sin manager som skulle fixa ett musikkontrakt på momangen....Tyvärr gick inte den planen i verket heller. Jag och Frida sjöng och spelade våran låt dock, efter mkt om och men...och rödvin. Vi fick en del positiv respons efteråt, men samtidigt så vet jag inte hur hårt man ska lita på sånna som har tömt hela barskåpet och stått och vrålat och dansat till "800 grader" och sen säger " det där var DET BÄSTA jag har hört, min mascara var HÄR NERE!!". Nej nu ska vi inte tänka så, ens familj och vänner är ju de mest opartiska som finns eller?

Men det var kul som sjutton. Jag och la systrar 2 dansade oss alldeles tokiga. Det va så skönt, jag sket totalt i hur jag såg ut när jag skakade loss på alla kroppdelar möjliga till Magnus Uggla "för i stan så ger vi järnet och vi bangar inte för nått!"(det fanns ju ändå inga intressanta män under 40, förrutom den förlorade bartendern vill säga..). Så trots att inte dagdrömmarna blev verklighet så var verkligheten ganska rolig i sig.

2 toksystrar av 3, jag i mitten från, sommarens glada dagar


Vilken rolig liten hög vänner man har.

För dryga en vecka sen fick jag skickat till mig på facebook en invite till Bingokväll. Ja ni hör rätt, Bingo som i Bingolotto. Kraven var för att komma: en bingolott och INGEN ALKOHOL, jag antar att vi endast träffats över den fientliga lilla tillsatsen på sistonde.

 Ja och så idag så var det dags för den här lilla bingo-get together och jag som suttit insnurrad i filar, klunkat te och skrivit arbeten hela dagen var inte riktigt redo att åka iväg på bestämd tid (vilket de ska vara glada för att jag inte gjorde då jag var klädd i gröna mjukisbyxor, rosa linne, snea glasögon och hår som senast tvättats för 3 dagar sen). Så jag va kanske lite sen...en timme sen. Och så när jag kommer dit, knackar på dörren...ingen öppnar, ringer och de säger bara att jag ska gå upp till tvn. Där uppe sitter hela högen, helt fast i deras lott och "Niklas 39" som lotta säger på tvn. Trevligt välkomnande liksom, håll tyst, hämta din bingolott. Aldrig förr har jag sett mina vänner i en sån bisarr situation! Men någon gång ska ju alltid vara den första, och det va rätt trevligt faktiskt. Vi satt alla och höll tummarna och tilläts oss tom tänka ut vad vi skulle göra för de där 25000 kr på inredning men ingen vann något såklart. Eller jo! Vincent vann 100 kr, perfekt för en ny bingolott till han och Emil till nästa söndag. Herregud! En gammal man som ringde in berättade att han minsann hade spelat och försökt att ringa in till bingolotto i 15 år! Snacka om hopp-dödaren för oss, sitter vi alldeles färska och naiva och tror att vi har en chans icke då.

Men som sagt det var ju trevligt på sitt lilla sätt. När det var slut satt vi och pratade, de tjatade sönder mig med att jag skulle äta kladdkaka och hallonpaj och allt vad det var när jag försökte vara nyttig för en gångs skull. Alltså seriöst, det går ju inte att få vara det. Så fort man säger att man inte äter socker så blir alla typ sura och tycker att man är töntig "vaddå bantar du eller", neej men jag försöker vara hälsosam! Ät-hets är för 17 större än både sup-hets och rök-hets, i alla fall i min umgängeskrets. Men jag stod emot. Emil visade också hur han kunde få ner en hel dildo i halsen, otroligt imponerande faktiskt.

Töntigaste vs roligaste

Töntigaste just nu - från en bitter typ nära dig!

- facebook gruppen "vi som smsar vare dag" KOM IGEN! Vem skickar inte iväg 1,2 sms om dagen iaf? Som de som smsar varje dag skulle behöva någon slags gemenskap för att hitta andra som har samma intressen som en själv, då delar ni samma "intresse" som resten av svenska folket kan jag meddela! Så himla töntigt, vem ägnar tid åt att hitta på en sån fb grupp? (sånna som ägnar tid åt att klaga på saker i sin blogg kanske...) det är som att starta en grupp som heter "vi som andas hela tiden" eller " vi som borstar tänderna" come on!

- Att Anna Anka vill sända något tv-program på JULAFTON, vad ska de göra då, sitta och käka broskbitar för att bli mer som hajarna?

- Dansband. Dansbandskampen får tom EMD's mainstream musik att bli bra i mina öron, att höra hur Date och Titanix bara sågar sönder deras pophits till sega 4 takts buggisar får mig att nästan fälla en tår, AV SORG. Och alla som håller på med det säger "det är så rolig med dansband, allt går ju ut på att glädja andra människor!" och det tror ni att ni är ensam om i musikbranschen? Eller förlåt det kanske bara är jag som lyssnar på musik (vilket då INTE inkluderar dansband) för att det gör mig glad?

- Körslaget, eller jag kanske redan har klagat på det en gång...ja då så, behöver inte säga så mkt mer.

- Singing Bee celeb, också avverkat check (men nu är det ännu värre, Angela Monroe från Robinson kom igen, vad gör hon, bloggar ojj vilken bedrit, kan ju vilken jubelidiot klara av, tom jag!)

- Att jag börjar tappa min enda begåvning, att kunna låtar och dess texter. Jag börjar tappa minnet, det var allt jag hade, allt, vad ska det bli av mig nu? Färjan säson 354 antar jag...eller kanske den där serien om det där shoppingstället där det är superbillig vad heter det nu igen, ullared!

Roligaste just nu:

- Robins och Anna Blomberg. Hon är så himla bra på imitationer! Tidigare i Robins har hon ju härmat svenska hollywoodfruarna och nu idag härmade hon Mona Sahlin, Maria Wetterstrand och Maude Olofsson, klockrent! 

a det va väl det enda roliga jag kunde komma på...

att hänga på bibblan

Idag upptäckte jag något enastående: det finns bibliotek! Och de är riktigt användbara ju. Vi var där med filosfikursen imorse och skulle leta verk till uppsatsen och jag märkte då att bibliotek är något för mig. Man känner sig så smart där inne, de andra tror att man skriver invecklade fördjupningar på jättehög nivå fast man egentligen bara går runt och försöker förstå i vilken ordning böckerna står uppstaplade (det är svårare än vad det ser ut, tro mig).


10 jobbiga saker jag hellre skulle göra än att sitta här och plugga dagarna i ända:

 

  • Sitta och kolla på Bonde söker fru och den olidlige Roger Karlsson, som verkar vara helt och hållet asocial utan några som helst skills för att prata med andra människor. Jag klarar max av att kolla på honom i 30 sek och hur otroligt tafatt han är! Aldrig att jag skulle kunna dejta en sån man, ALDRIG.
  • Städa hela huset, börja rensa gamla skrivbordslådor, skura golv, rensa kattlådan, organisera upp i garderoben...
  • Bestiga Kebnekaise med en 25 kg säck på ryggen
  • Lyssna igenom alla Per Gessles album genom tiderna på Spotify
  • Pussa en groda
  • åka pendeltåg bredvid en man som tycker trance, techno och allt vad det heter är the shit och lyssnar på högsta volym vilket nästan ger mig tinnitus.
  • Sjunga och spela mungiga på centralstationen i Stockholm med medeltidsklädnad
  • Jobba 9 to 5 på macdonalds,max eller burger king
  • färga håret i en svag grön-blå nyans och sätta i sånna där gigantiska synth-snurrgrejer, som nästan ser ut som sånna leksaker som man brukade ha i trappen när man va liten  och så såg det ut som den gick ner av sig själv.
  • Dansa magdans på chaplins

 


här är det lugnt som en filbunke

Jag ska hålla tal imorgon, svenska B nationella, är du nervös tänker ni...och det värsta är att jag inte är det! Jag är typ nervös för att jag inte är nervös, kan det bli mer invecklat? Alltid när jag sjukt nervös inför tal och muntliga grejer så brukar det gå bra, nu när jag känner mig lugn som en filbunke så kmr det väl gå åt pipan bara för det...

fyi så fick jag världens sår efter min vurpa i lördags, det är skitstort och fullt med massa äckligt var och har jag på mig ett par byxor och inget plåster så fastnar liksom tyget i såret så jag måste dra bort det sen. Inte mysigt alls. När hade man sånna här problem sist egentligen? När man var typ 10 och åkte inlines och cyklade på sin fritid antar jag, då på den tiden som man var hälsosam och pigg, goda dagar är förbi.



Jag och födelsedagsbarnet i lördags, before the big accident


nja jag tror inte att strumbyxor från 6-12 år passar på mig, jag är ganska lång...

hej matilda, nykterist och nunna. Jaha vad händer idag då, söndag, bakis, farsdag, sitter och skrapar bort nagellacket som jag målade dit igår(helt sanslöst vad sån skit håller dåligt!), har spenderat halva dagen med att kolla på patetiska repriser av program så som körslaget, mammas pojkar, biggest loser och paris bff(british version?).

Alltid när jag är bakis får jag ont i huvudet, jag vet hur konstigt som helst, jag menar hur många får det på en baksmälla?! Nej skämtosido, men jag får iaf väldigt ont i huvudet men istället för att bara ta en eller två eller tre huvudvärkstabletter och få det överstökat så ska jag liksom fajtas med min värk och försöka övervinna den. Jag vill inte knapra massa piller utan tänker att jag ska få bort ondheten av mig själv, typ genom att äta onyttig mat, släcka alla lampor runt omkring mig och stänga av alla ljud. Samtidigt så har jag ju andra saker för mig än att ligga under täcket i mitt nedsläckta rum och bara jämra mig hela dagen. Så på sluten av dagen blir det alltid så att jag tar ett piller ändå, och då var ju hela denna mödan med att härda ut helt onödig aight?

Igår fyllde en kompis år och vi drog ut till Stockholm för att slå klackarna i taket och ha en sjudundrans rolig kväll. Först vart det väldigt mkt vin hemma hos henne så när vi va på väg till 3 dörrar för att starta kvällen där(går inte att undgå 3 dörrar it's imposible) så vet jag inte vad jag gör, typ snubblar på min 1 millimeter höga klack och ramlar och skrapar upp hela jävla knät. Hela strumpbyxan gick sönder och det bara blödde och blödde. Jag försökte försäkra alla om att det inte var för att jag var full som jag ramlade utan att jag bara är väldigt klantig till personligheten. Nu så här i efterhand måste jag nog erkänna att det var lite pga vinet...Jag lyckades ta mig in på 3 dörrar med ett helt uppslaget och blodigt knä, sprang in på toan och fick plåster av Hanna och Adina som de köpte på en mysko liten tobaksaffär bredvid. Så stod jag där, i kortkort kjol, utan strumbyxor och med plåster över hela benet. Jag kände att jag var tvungen att ha ett par strumpbyxor för att inte bli stans största white trash så jag och Hanna gick in i den konstiga lilla tobaksaffären igen.

jag: - Hej har ni några strumbyxor
mysko tobaksaffärsägare: Ja
Och så börjar han rota runt på två hyllor bakom kassan där han stod, det låg saker huller om buller, ciggpaket, tändare,godispåsar osv. Till slut hittar han ett paket och håller upp det, som det står "från 6-12 år" på.
Jag: nja jag tror inte att strumbyxor från 6-12 år passar på mig, jag är ganska lång...
Han säger ingenting och fortsätter leta runt, jag ser ett paket m stayups och köper dem, FÖR FYRTIONIO KRONOR,49:-! Jag vet att den jäkeln lurades, han märkte att jag och Hanna var lite salongsberusade säkert och unyttjade det! Men men jag köpte de och när jag skulle sätta på mig dem på tunnelbanestationen så gick de sönder, med en gång. Så jag fick gå till pressbyrån och köpa nya där 2 för 29:-, jag ödslade alltså 90 spänn på en engångsprodukt som strumbyxor faktiskt är.

Så är det att vara jag ibland och med detta inlägg hoppas jag att jag har gett er hopp om era egna liv då ni inser att vissa som jag är mkt mer patetiska. Ni borde tacka mig.


mardrömmar om kossor

Inatt hade jag massa mardrömmar, jag minns inte vad de handlar om, jag minns bara att det var läskiga! När jag vaknade mellan drömmarna så hade jag den där konstiga känslan man får efter en mardröm, man är rädd på ngt annorlunda sätt och vill inte somna om samtidigt som man är så sjukt trött att ögonen faller ihop på en. Jag försökte liksom vakna till ordentligt för att sen kunna somna om i andra tankebanor, inte samma som tidigare. Men ja jag kommer ju ändå inte ihåg vad jag drömde så jag antar att det inte spelar någon roll.

En gång drömde jag en hemsk mardröm som jag kmr ihåg dock: Jag satt ensam i en bil på passagerarsätet där fram på en ödslig parkering med bara skog runt i kring (ni från bålsta läs: kvarnkojan). PLÖTSLIGT står det en livs levande tjur, eller så kan det vara en kossa, utanför bilen och råmar och har sig. Så börjar tjuren/kossan stånga på bilen mot där jag satt, så hela bilen började gunga och höll på och välta.

Tänk på det ni, när ni ligger där i eran varma säng med duntäcket upp över öronen och den bäckmörka natten som omsluter er...då kanske det inte blir så lätt att somna!

äntligen kent, välkommen in till mitt hjärta

yes äntligen! Kents nya album släppt "röd" heter det är starkt efterlängtat. Det va väl nästan två år sen sist? Ja minsann, ser så mkt fram emot turnén i vår, jag har inte hunnit lyssna in mig skivan alls  förutom första singeln "töntarna" som jag tkr påminner mkt om soundet på den förra skivan "tillbaks till samtiden", men kent är ju kent de kan inte misslyckas!




Kent - töntarna


Hej jag heter Matilda och Kings of Leon är mitt knark

KINGS OF LEON är som en drog, det är som om jag drömmer. Hans röst, Caleb Followill, är gudomlig, man kan inte sjunga med en sån känsla som han gör,det går bara inte. Det borde vara tekniskt omöjligt, men han gör det och det är otroligt! Så det finns ingen hake det är okej att lyssna man kmr inte dö, men shit vad det känns så för att det är så bra. Kings of leon utger största möjliga musikextas, jag håller nog på och bli tokig. Ni har säkert alla hört "use somebody" från senaste plattan "only by the night" (2008) vid det här laget, och om inte: LYSSNA. Den är fortfarande lika bra trots jag har sönderspelat den i ett halvår snart. Den här låten som jag lägger upp heter Black Thumbnail och kommer från "Because of the Time" (2007) och är grym. Jag måste nog börja på Anonynma Kingsofleon-addicts snart alltså.



Kings of Leon - Black Thumbnail


knäckebröd

Jesus Amalia! Jag är så hungrig, tänk vad gott med knäckebröd!! Jag tror jag ska ta ett...

Jag är i förnekelsefasen, kan INTE acceptera att lovet är slut, det kan bara inte vara sant. Det där med att vara ledig är min grej minsann, tror att jag ska satsa på den yrkesbanan efter studenten. Det blev ju inte bättre för att dom jävlarna, inga namn nämnda(gråskinka)har ändrat schemat så vips fick jag en lektion kl 8.30 på måndagmornar fram över, jag som var så glad åt min sovmorgon!

Juste nu kom jag på en sak måste berätta om det klantigaste som jag gjorde i morse: Jag vaknade av min mördar-alarmklocka, stängde av den och hoppade direkt in i duschen, jag var knappt trött! Det var som de ggr man ska resa bort till spanien lr nått och ska åka hemifrån kl 4 på natten, man är så spänd och laddad att man inte känner av tröttheten utan bara går upp (så konstigt kändes det för mig att gå upp tidigt). Sen när jag har duschat, klätt på mig, sminkat mig, gjort iordning frukost och bryggt kaffe så sätter jag på radion...kl. är 06.40(tror jag) och då ska morgonpasset i p3 vara igång, 10 min in i programmet, men nej på radion är fortf natt/tidig morgon - programmet "vakna" igång. Hmmm tänker jag och så kollar jag på  klockan igen, OCH VAD TROR NI JAG INSER? JO Klockan var då endast 05.30, den tiden jag egentligen skulle gå upp och alltså satt jag där helt färdig med en timme kvar tills mitt tåg skulle gå! Jag hade glömt ändra väckarklockan till vintertid, sacre bleu! Jag vart så less att jag stängde av radion, släckte lampan och kröp ner i sängen igen, fullt påklädd med smink och hela köret, guuud vad skönt det var!

Så jag var alltså uppe 4.30 imorse och kände inte ens av tröttheten - oh boy.

RSS 2.0