lutande tornet i bålsta
Nu ska jag bli nunna igen, och aspegerbarn,åh gud vad skönt det vore!
Jag tycker att min och Josephines utklädnad var klockren igår, jag var lutande tornet i pisa och hon var en vägskyltsstolpe och höll i en vägskylt där det stod "lutande tornet i pisa (bålsta) 10 m" på. Fast vi kom på idén ganska sent på kvällen, och då vet ju alla att konsten att skriva inte alltid är det lättaste att komma ihåg, så Josephine råkade skriva lytande tornet ist! Jag hade på mig klackskor!! Första gången någonsin och hjälp vad jag visade alla över allt hur höga min klackar var, vad ska de tro om mig?! Men säger någon; gud vad du är lång! Så måste jag ju förklara mig genom att visa att jag inte är lika lång egentligen.
En sak jag måste ta upp när det kommer till fester och utgångar osv, är hur otroligt svårt det är att höra vad folk säger! Det är helt hopplöst. Jag hör redan som en apa i normala situationer liksom. Usch för det första är man lite rund om fötterna-rund om öronen, sen är det skithög musik och massor med folk, och så ska man stå och försöka föra ett intelligent samtal! Det är nog därför det aldrig blir några intelektuella diskussioner på krogen, det är praktiskt omöjligt. Jag tycker det är så pinsamt att behöva säga va? 449 ggr per mening, så tillslut låtsas jag bara att jag hör vad personen säger och försöker chansa på vad som vore bäst att tillägga, om jag ska skratta eller inte. Så på det sättet får jag inte ut något av att prata med människor på krogen och de tkr bara att jag är en sån där asocial typ som inte vet hur man beter sig bland folk - aspergers, det är iof vad jag vill just nu...
Jag tycker att min och Josephines utklädnad var klockren igår, jag var lutande tornet i pisa och hon var en vägskyltsstolpe och höll i en vägskylt där det stod "lutande tornet i pisa (bålsta) 10 m" på. Fast vi kom på idén ganska sent på kvällen, och då vet ju alla att konsten att skriva inte alltid är det lättaste att komma ihåg, så Josephine råkade skriva lytande tornet ist! Jag hade på mig klackskor!! Första gången någonsin och hjälp vad jag visade alla över allt hur höga min klackar var, vad ska de tro om mig?! Men säger någon; gud vad du är lång! Så måste jag ju förklara mig genom att visa att jag inte är lika lång egentligen.
En sak jag måste ta upp när det kommer till fester och utgångar osv, är hur otroligt svårt det är att höra vad folk säger! Det är helt hopplöst. Jag hör redan som en apa i normala situationer liksom. Usch för det första är man lite rund om fötterna-rund om öronen, sen är det skithög musik och massor med folk, och så ska man stå och försöka föra ett intelligent samtal! Det är nog därför det aldrig blir några intelektuella diskussioner på krogen, det är praktiskt omöjligt. Jag tycker det är så pinsamt att behöva säga va? 449 ggr per mening, så tillslut låtsas jag bara att jag hör vad personen säger och försöker chansa på vad som vore bäst att tillägga, om jag ska skratta eller inte. Så på det sättet får jag inte ut något av att prata med människor på krogen och de tkr bara att jag är en sån där asocial typ som inte vet hur man beter sig bland folk - aspergers, det är iof vad jag vill just nu...
ursäkt till att ha klackskor
Jag sitter och funderar på vad jag ska klä ut mig till inför helgens halloween...jag skulle så gärna vilja ha en ursäkt att få ha klackskor. Det är ju så snyggt men är man så lång som jag så har jag inte tillåtelse att ha höga klackar eftersom jag blir typ 2 m lång då...så jag funderade på att klä ut mig till Empire state building...eller kanske lutande tornet i pisa, fast det är ju iof ganska jobbigt och gå böjd hela kvällen...eller frihetsgudinnan...
Winnerbäck is back
Underbara Lars Winnerbäck är ju aktuell med ny skiva och höst turné. Jag har varit lite efter med att lyssna in mig på hans nya album "tänk om jag ångrar mig och sen ångrar mig igen" men singeln "jag får liksom ingen ordning" har ju spelats febrilt på radion och nu så här på höstlovet känns Lasse perfekt att kura ihop under en filt tillsammans med. Jag gillar det faktum att det här albumet skiljer sig något från de tidigare, att han provar på ett nytt sound och inte alltid kör på samma säkra stil som många artister tyvärr har tendes till att göra. "Tänk om jag ångrar mig och sen ångrar mig igen" påminner mkt om kents tidigare sound med mkt elgitarr och långa riff, vilket är kul tkr jag, akustiska lasse har tuffat till sig lite. Introt på inledningsspåret "järnvägsspår" är så likt ett kent riff att man nästan förväntar sig att höra Jocke Berg ta ton men istället förvånas över att det faktiskt är Lasse som sjunger.
Lars Winnerbäck - järnvägsspår
ett sketet litet skolfoto.
Fick skolfotona nyss. Usch, tur att det är sista året man håller på med sånt trams. Samma sak varje år. Man tänker att i år då banne mig ska jag se bra ut på de där fotona, man tänker noga ut en perfekt outfit för fotolinsen, men samtidigt inte för uppklätt - folk i skolan ska ju inte märka att man har klätt upp sig för ett sketet litet skolfoto, man ska bara låtsas vara så där naturligt snygg...
...så först är det gruppfoto och jag med min 1,89 vet min plats i gruppen; längst bak i mitten. Helt okej plats, jag ska inte klaga. Men när det kommer till porträttbilden, herregud! Man sitter där och försöker komma ihåg hur mkt man ska le för att det ska se snyggt ut, inte för tillgjort, inte för lamt, och så säger fotografen, "upp med hakan...inte så mkt, ner lite...så stopp! sen luta huvudet lite till vänster, inte så mkt, så stopp, och så ETT STORT LEENDE" och så sitter man där med huvudet i en ställning som känns allt annat än naturlig och så ska man le hjärtligt, för det finns inget värre än ett leende som inte ler med ögonen.
Så jag höll tummarna även denna gång när bilderna kom på posten, men icke, jag tror det är meningen att man ska vara ful och tillgjord på skolfoton.
...så först är det gruppfoto och jag med min 1,89 vet min plats i gruppen; längst bak i mitten. Helt okej plats, jag ska inte klaga. Men när det kommer till porträttbilden, herregud! Man sitter där och försöker komma ihåg hur mkt man ska le för att det ska se snyggt ut, inte för tillgjort, inte för lamt, och så säger fotografen, "upp med hakan...inte så mkt, ner lite...så stopp! sen luta huvudet lite till vänster, inte så mkt, så stopp, och så ETT STORT LEENDE" och så sitter man där med huvudet i en ställning som känns allt annat än naturlig och så ska man le hjärtligt, för det finns inget värre än ett leende som inte ler med ögonen.
Så jag höll tummarna även denna gång när bilderna kom på posten, men icke, jag tror det är meningen att man ska vara ful och tillgjord på skolfoton.
jag ska bli nykterist, nunna och aspergersbarn...
God morgon. Jag ska bli nykterist, nunna och aspergerbarn. Så känner jag ALLTID dagen efter, ALLTID. Bakis är inge kul och så tänker man så här; vad är meningen? man bara förlorar massa pengar och blir trött och sliten...Fast av någon konstig anledning lyckas jag alltid glömma bort allt det här och bli jättesugen på att gå ut när det väl är dags igen. Krogen är ju lite till för att ragga på, och tro mig jag har varit pigg på att ragga på krogen a thousand times men det funkar bara inte. Det känns så patetiskt på något sätt...allt ett krogragg slutar med är ett one night stand och sen dagen efter "the walk of shame" som jag fick lära mig igår vad det innebar: att ta tunnelbana, buss eller gå hem kl 9 på söndagmorgonen i samma kortkorta kjol som igår, frisyren på sniskan och sminket utkladdat i fejjan - hej jag vart för full och drog hem till ngn random snubbe och hade oskyddat sex hela natten lång -. FY. Usch. Aldrig.
Det var inte så himla galet som ni kanske tror igår, vi satt bara på 3 dörrar några vänner och drack 30:- öl och godisshots i glada färger. Det var faktiskt trevligt, att samtala om saker och ting osv. Men på något sätt så tror jag hela tiden att jag ska få ut mer än jag gör när jag är på krogen. Jag vet inte om jag ska kalla det besviken, det jag blir när jag är på väg hem, men jag blir aldrig riktigt så nöjd som jag tror jag ska bli innan...Och då dagen efter känner jag; tänk vad skönt att vara nykterist, nunna och asbergerbarn och slippa förlora pengar och endast få en huvudvärk tillbaka, man bara sitter där i sitt kloster och är tacksam för en prästost typ. Och med asperger skulle jag bli jättesmart på en grej, tänk vad skönt att veta att man är typ bäst på allt som har med motorcyklar att göra till exempel. Då är det bara att köra på den grejen, satsa på motorcyklar och få jobb på någon motorcykelbutik eller nått. Själv måste man sitta där och plugga matte c utan en blekaste aning om vad man håller på med, bara för att lyckas komma på vad man ska bli när man blir stor. Och asberger barn är ju lite asociala så no worries över att behöva ragga på krogen. Man bara bryr sig inte helt enkelt. Tänk vad skönt.
Folk som känner mig vet att det aldrig kommer att bli jag. Men man kan ju låtsas.
Det var inte så himla galet som ni kanske tror igår, vi satt bara på 3 dörrar några vänner och drack 30:- öl och godisshots i glada färger. Det var faktiskt trevligt, att samtala om saker och ting osv. Men på något sätt så tror jag hela tiden att jag ska få ut mer än jag gör när jag är på krogen. Jag vet inte om jag ska kalla det besviken, det jag blir när jag är på väg hem, men jag blir aldrig riktigt så nöjd som jag tror jag ska bli innan...Och då dagen efter känner jag; tänk vad skönt att vara nykterist, nunna och asbergerbarn och slippa förlora pengar och endast få en huvudvärk tillbaka, man bara sitter där i sitt kloster och är tacksam för en prästost typ. Och med asperger skulle jag bli jättesmart på en grej, tänk vad skönt att veta att man är typ bäst på allt som har med motorcyklar att göra till exempel. Då är det bara att köra på den grejen, satsa på motorcyklar och få jobb på någon motorcykelbutik eller nått. Själv måste man sitta där och plugga matte c utan en blekaste aning om vad man håller på med, bara för att lyckas komma på vad man ska bli när man blir stor. Och asberger barn är ju lite asociala så no worries över att behöva ragga på krogen. Man bara bryr sig inte helt enkelt. Tänk vad skönt.
Folk som känner mig vet att det aldrig kommer att bli jag. Men man kan ju låtsas.
LILLÖRDAG!
hej hej, åh höstlov alltså det är min grej! älskart och har inga som helst tankar på läxhögen, det får vänta för ikväll blir det utgång och som vanligt ska vi börja på 3 dörrar! Eller ja..det stället heter egentligen theodora och är ett billigt-öl.hak på fridhemsplans där femtioåriga fyllos blandas med 25 åriga killar och tjejer i en härlig atmosfär. Anledningen till att vi kallar det 3 dörrar är för att vi trodde det hette så första gången vi skulle dra dit, så gick vi runt på fridhemsplan och letade efter ett ställe som hette 3 dörrar men det fanns ju inte, så ja nu kan vi ju inte bara själva vår stolthet och erkänn att det heter theodora, det går ju bara inte.
Jag va på shoppingrunda idag m Hanna och Jessica och jag hade inte råd att köpa en gudomlig svart klänning för 250:- på lindex, men ett diadem från hm lyckades jag skrapa ihop till i alla fall! 
om 40 år: du och jag cowboysnubben, du och jag.
Djupt, insiktsfullt och life changing konversation på msn med vännina Isabelle:
Matilda: - ja shit asså, om 40 år kmr vi vakna upp och undra vart tog alla pengar vägen - alkoholen
Isabelle: - haha ja verkligen! Om 40 år kommer pengarna fortfarande gå till alkoholen
Matilda: - usch säg inte så där, tänk om jag blir en patetisk 40 åring wannabee ungdom, ifrånskild, apelsinhud från allt solande och rökande och festande, har massa smink på mig för att dölja tröttheten men lyckas inte, raggar på småpojkar och hänger på CHAPLINS! säg till mig då för då är det dags för extreme makeover...
- vänta jag är inte 40 om 40 år jag är 58!!!
Isabelle: -haha, och jag är 59!!!!!!!! fyihelvete
-haha och om du hänger på chaplins och så patetisk som du verkar om 40 år så är cowboysnubbe* säkert din ständigt återkommande KK!
-haha FÖRLÅT!
-JAG LOVAR ATT VI BÅDA SKA PÅ EN EXTREME MAKEOVER DÅ! både ytligt och innerligt haha
Matilda: - åå kväljningar! usch vad mitt 40åriga jag är patetiskt extreme makeover är ENDA RÄDDNINGEN
-haha jaa vi ändrar varenda liten del av oss så folk som sett mig på 5an i "färjan säsong 134" inte känner igen mig sen
Isabelle: - du, jag har säkert knullat honom en och annan gång då också om livet fortsätter i den här banan**, så känn dig inte värst
Matilda: - ja isabelle, JAG LIDER MED DIG, jag tkr synd om våra framtida jag vi saknar all värdighet...
* så kallade "cowboysnubben" är en karaktäristisk man som vi som vi träffade på då vi ENDAST EN GÅNG RÅKADE GÅ UT PÅ CHAPLINS (aldrig mer). Han stod där iförd svart, uppknäppt skjorta, ca. 1.50 lång, knubbig och dansandes för sig själv på dansgolvet, flirtade med allt som rörde sig. Han har blivit ett litet internskämt för oss och en varningssymbol och varje gång någon blir lite för full och föreslår "men chaplins då?" så säger vi bara - nej cowboysnubben- så fattar alla allvaret och det patetiska i det hela.
** ni får inte gå omkring och få för er att jag och isabelle är dräggiga, ohygeinska monster som umgås med folk i ögonbrynspiercing och har pojkvänner som suttit inne för våldtäkt - that's not us. Vi bara förundras över alkoholsamhället vi lever i och har tråkigt en tisdagskväll som denna.
Matilda: - ja shit asså, om 40 år kmr vi vakna upp och undra vart tog alla pengar vägen - alkoholen
Isabelle: - haha ja verkligen! Om 40 år kommer pengarna fortfarande gå till alkoholen
Matilda: - usch säg inte så där, tänk om jag blir en patetisk 40 åring wannabee ungdom, ifrånskild, apelsinhud från allt solande och rökande och festande, har massa smink på mig för att dölja tröttheten men lyckas inte, raggar på småpojkar och hänger på CHAPLINS! säg till mig då för då är det dags för extreme makeover...
- vänta jag är inte 40 om 40 år jag är 58!!!
Isabelle: -haha, och jag är 59!!!!!!!! fyihelvete
-haha och om du hänger på chaplins och så patetisk som du verkar om 40 år så är cowboysnubbe* säkert din ständigt återkommande KK!
-haha FÖRLÅT!
-JAG LOVAR ATT VI BÅDA SKA PÅ EN EXTREME MAKEOVER DÅ! både ytligt och innerligt haha
Matilda: - åå kväljningar! usch vad mitt 40åriga jag är patetiskt extreme makeover är ENDA RÄDDNINGEN
-haha jaa vi ändrar varenda liten del av oss så folk som sett mig på 5an i "färjan säsong 134" inte känner igen mig sen
Isabelle: - du, jag har säkert knullat honom en och annan gång då också om livet fortsätter i den här banan**, så känn dig inte värst
Matilda: - ja isabelle, JAG LIDER MED DIG, jag tkr synd om våra framtida jag vi saknar all värdighet...
* så kallade "cowboysnubben" är en karaktäristisk man som vi som vi träffade på då vi ENDAST EN GÅNG RÅKADE GÅ UT PÅ CHAPLINS (aldrig mer). Han stod där iförd svart, uppknäppt skjorta, ca. 1.50 lång, knubbig och dansandes för sig själv på dansgolvet, flirtade med allt som rörde sig. Han har blivit ett litet internskämt för oss och en varningssymbol och varje gång någon blir lite för full och föreslår "men chaplins då?" så säger vi bara - nej cowboysnubben- så fattar alla allvaret och det patetiska i det hela.
** ni får inte gå omkring och få för er att jag och isabelle är dräggiga, ohygeinska monster som umgås med folk i ögonbrynspiercing och har pojkvänner som suttit inne för våldtäkt - that's not us. Vi bara förundras över alkoholsamhället vi lever i och har tråkigt en tisdagskväll som denna.
Hos frisören
Idag har jag varit hos frisören. Det är ju en pers i sig alltså. Jag har lärt mig av livets egen erfarenhet att en gedigen sminkning är ofattbart viktig när man ska gå och sätta sig i frisörsstolen. Jag brukar satsa på att markera ögonen så att jag inte ser så trött ut för när man sitter där och blir klippt är det ju alltid en stor fet spegel mitt framför en och det finns egentligen inget annat man kan titta på under den här tiden, förutom sig själv. Hjälp alltså, man måste nästan förbereda sig psykiskt innan det är dags att genom syna sig själv i 30 min, upptill en timme! Jag häpnas alltid över vilken stor näsa jag faktiskt har. I vanliga fall kan jag lätt lura mig själv, endast ge en snabb blick åt mig själv i spegeln och ställa mig i vinklar som gör att näsans sken kan bedra, men i frisörsstolen, icke då! Man ser ju så rolig ut där man sitter med skynke som smiter åt i halsen och håret som är alldeles blöt och lägger sig platt kring ansiktet, man blir liksom utlämnad till sitt verkliga ansiktes jag. Annars är ju håret riktigt bra att gömma sig lite bakom. Det kanske är bra att möta sitt ansikte i frisörspegeln, konfrontera sig själv och acceptera hur man ser ut. Banne mig.
Är det bara jag?
Är jag den enda som måste kolla i "min första kokbok" av Johanna Westman och läsa äggskolan varje gång jag ska koka ett ägg?
And ForYourInformation Johanna Miss-jag vet allt om kokta ägg- Westman så blev det inget bra alls enligt din beskrivning. Halva ägget fastnade ju i skalet när jag skulle skala det!
varning omdömeslös fattiglapp till shopaholic lös!
Idag har jag varit med mor min och shoppat en massor, bara gick in i varenda affär och köpte det jag kände för...nej så trevligt ska vi inte ha det. Jag lyckades i alla fall skrapa ihop tack vare rabatt erbjudanden och lite så till tre typ identiska plagg från hm. Kul att när man för en gångs skull slår på stort och ignorerar samvetet som säger "jag borde inte köpa något om jag vill ha lyxen att äta fram till nästa studiebidrag" och släpper ut shoppingmonstret så köper man en tjocktröja, en väst och en halsduk - allt stickat med guldvävnad i sig. Seriöst, helt ärligt, hur lyckas man?
Jag har inget svar på den frågan, allt jag vet är att jag lyckas med det ganska ofta faktiskt. När jag väl tillåter mig själv att shoppa så blir jag helt omdömeslös, jag tänker inte efter ett skvatt utan det verkar snarare som om jag fått för mig att jag äger miljoner och att jag kan köpa 350 olika ögonskuggor och allt annat också. Vilket alltid slutar med att jag sitter där med mina 350 ögonskuggor men inga jeans, ingen ny bh och inga vantar som jag egentligen behövde och inte heller med lyxen att kunna äta, tills nästa studiebidrag kommer...dagar som dessa, strax innan den 30onde är oliiidliga! Jag får psykbryt. Men back to the subject, jag kan inte lita på mig själv när det gäller val av kläder, skor, väskor osv längre. Inte för att jag inte har koll på mode och sånt, jag älskar i grund och botten sånt dära. MEN med stort M, eftersom jag inte har en inkomst och är just nu vad jag skulle vilja kalla det, mellan två jobb, så kan jag inte alls shoppa så pass mkt som jag skulle vilja. Jag kan bara köpa kanske en eller två saker i månaden, sen tar bidraget slut och jag måste gå och våndas till den 30onde igen...och när jag får köpa den där grejen i månaden, så blir jag helt till mig. Så till mig att jag kan få för mig att det där midjeskärpet i skinn för 500:- är ABSOLUT NÖDVÄNDIGT, vad ska jag annars ha till den och den kjolen...och så köper jag det, är lycklig i sisådär några timmar, ibland även upp till ett dygn, tills lyckoruset börjar lägga sig...och ångesten kommer fram. När jag är så där till mig så vet jag inte vad som händer, jag tror mirakulöst att mina 1050:- har 3dubblats i plånboken så att jag kan köpa allt jag någonsin drömt om och att en månad går på ett litet kick så den 30onde kmr komma i rekordfart. Det får jag äta upp sen när pengarna är slut och det endast är den 15onde, det är det enda jag har lyxen att äta då.
Jag har inget svar på den frågan, allt jag vet är att jag lyckas med det ganska ofta faktiskt. När jag väl tillåter mig själv att shoppa så blir jag helt omdömeslös, jag tänker inte efter ett skvatt utan det verkar snarare som om jag fått för mig att jag äger miljoner och att jag kan köpa 350 olika ögonskuggor och allt annat också. Vilket alltid slutar med att jag sitter där med mina 350 ögonskuggor men inga jeans, ingen ny bh och inga vantar som jag egentligen behövde och inte heller med lyxen att kunna äta, tills nästa studiebidrag kommer...dagar som dessa, strax innan den 30onde är oliiidliga! Jag får psykbryt. Men back to the subject, jag kan inte lita på mig själv när det gäller val av kläder, skor, väskor osv längre. Inte för att jag inte har koll på mode och sånt, jag älskar i grund och botten sånt dära. MEN med stort M, eftersom jag inte har en inkomst och är just nu vad jag skulle vilja kalla det, mellan två jobb, så kan jag inte alls shoppa så pass mkt som jag skulle vilja. Jag kan bara köpa kanske en eller två saker i månaden, sen tar bidraget slut och jag måste gå och våndas till den 30onde igen...och när jag får köpa den där grejen i månaden, så blir jag helt till mig. Så till mig att jag kan få för mig att det där midjeskärpet i skinn för 500:- är ABSOLUT NÖDVÄNDIGT, vad ska jag annars ha till den och den kjolen...och så köper jag det, är lycklig i sisådär några timmar, ibland även upp till ett dygn, tills lyckoruset börjar lägga sig...och ångesten kommer fram. När jag är så där till mig så vet jag inte vad som händer, jag tror mirakulöst att mina 1050:- har 3dubblats i plånboken så att jag kan köpa allt jag någonsin drömt om och att en månad går på ett litet kick så den 30onde kmr komma i rekordfart. Det får jag äta upp sen när pengarna är slut och det endast är den 15onde, det är det enda jag har lyxen att äta då.
ouff to sexyy to be true, i know you want me
Låt mig bjuda på gårdagens outfit, modeller: mina vänner Ina och Jessica. Det vart en lång myskväll med djupt analyseranden av både vem i världen som med vilja väljer att arbeta med att ge folk en brazilian wax (vilket jag fortf inte kan förstå att någon gör med vilja, gynekolog fine det är ju ändå ett läkaryrke men att se folks könsorgan i närbild och dra bort hår från varje liten del dagarna i enda, shiit all cred till er!) och ifall barack obama är värd fredspriset eller ej...Jessica och Ina visar verkligen vart skåpet ska stå i modevärlden så här alla älsklingar där uteeee gårdagens sexii outfits, thihihihi
älskar kontrasten av mjukisbyxor, höga stövlar och skinnjacka på jessica...
och Inas uppkavlade mjukisbyxor, strumpor i ballerina är ju bara såå 2010!
Dessa vänner är ju för sköna alltså! Fyra av fem toasts!
den eviga frågan om smörklumpar
Varför smörklumpar varför?! Här har jag slitit med en satig morotskaka hela eftermiddagen, sen 60 min i ugnen och när jag skulle göra glasyren(det godaste på hela kakan) så blev det små smörklumpar i den! Det är ju det äckligaste som finns typ, känna en klump mellan tungan och gommen, pressa den och vet att det är rent smör, så fett som det bara kan bli, euw. Men vad ska jag göra, jag kan ju inte skita i att ta med hela kakan till min kompisa bara pga några klumpar...måste ju ha nånting med mig. Frågan är ska jag nämna smörklumpesituationen för dom eller låtsas som ingenting och låta dem sitta i tystnad och våndas när de upptäcker aatt klumpen de just pressat mot gommen är smör, rent fett...det är frågan...
franska är a och o på european development days...
Idag var jag, Hanna och Philippa på Älvsjömässan och de sk. European Development Days, vilket innebär sjukt mkt intellektuellt och aktoritärt folk som har koll på läget. Vi hade ju inte direkt koll på läget så vi kändes oss ganska så bort kommna när vi gick omkring där bland alla organisationers montrar. Det handlar mkt om bistånd och miljöfrågor o så fick jag klart för mig i alla fall. Efter att ha tagit av alla gratis-mat-grejer, kaffe,te,kakor osv bestämmde vi oss iaf för att gå in i en sal där man höll föredrag och tal för olika grejer. När vi kom in skulle precis något börja och vi satte oss lite diskret längst bak och försökte se ut som om vi visste exakt vad det handlade om och som om vi var hur vana som helst vid situationen...
...En man i sina sena 60's började prata på engelska om något Afrika-Europa samband och än så länge var jag med, även fast jag koncentrerade mig mer på att se ut som om jag förstod istället för att verkligen förstå...men sen presenterar han nästa talare, den förra ordföranden för Africa-union nånting iförd grön klänningsliknande dräkt och vit fyrkantig hatt...och han pratade enbart på franska. Ingen av Hanna, Philippa eller jag kan ETT DUGG franska så vi håller på att få en seriös och elakartad skrattattack precis när han börjar prata. Men vi har samtidigt inte mage att bara tåga ut ur salen precis när han börjat prata...så vi sitter där på våra stolar och lyssnar på förra ordförandens tal, i 25 minuter. En halvtimme satt vi och lyssna på någon, utan att förstå ett skvatt av vad han sa! Hela situationen var så komisk att jag håll på och kikna och föll i skratt så fort jag tänkte på det!
Det roliga är ju att alla de andra antog säkert att vi kunde franska, eftersom vi satt och "lyssnade" utan sånna där översättningshörlurar som vi glömde att hämta...så jag kände mig ganska smart men samtidigt lite som om jag gick miste om något liksom...det han sa verkade sjukt intressant, det sa hela hans kroppspråk och betoningar på orden, så jag hade verkligen velat veta vad han sa...om man bara hade förstått franska!
Ja, det var väl det vi fick med oss från den mässan i princip plus en fransman som kom fram till mig då Philippa och Hanna va lite längre bort och sa : "you're a star, you're a star" tills H&P kom och sa "no she's not" och räddade mig därifrån typ.
Jo juste en grej till! Våran kära lärare som också va på mässan, han brukar mobba mig och Hanna för att vi bor i bonde-bålsta (jag vet, dagens lärare asså, mobbar elever, vart är vårt samhälle påväg?!) och så kmr en tjej förbi och frågar "do you live in stockholm?" han svarar: "no they come from Norrland", ha ha ha...
...En man i sina sena 60's började prata på engelska om något Afrika-Europa samband och än så länge var jag med, även fast jag koncentrerade mig mer på att se ut som om jag förstod istället för att verkligen förstå...men sen presenterar han nästa talare, den förra ordföranden för Africa-union nånting iförd grön klänningsliknande dräkt och vit fyrkantig hatt...och han pratade enbart på franska. Ingen av Hanna, Philippa eller jag kan ETT DUGG franska så vi håller på att få en seriös och elakartad skrattattack precis när han börjar prata. Men vi har samtidigt inte mage att bara tåga ut ur salen precis när han börjat prata...så vi sitter där på våra stolar och lyssnar på förra ordförandens tal, i 25 minuter. En halvtimme satt vi och lyssna på någon, utan att förstå ett skvatt av vad han sa! Hela situationen var så komisk att jag håll på och kikna och föll i skratt så fort jag tänkte på det!
Det roliga är ju att alla de andra antog säkert att vi kunde franska, eftersom vi satt och "lyssnade" utan sånna där översättningshörlurar som vi glömde att hämta...så jag kände mig ganska smart men samtidigt lite som om jag gick miste om något liksom...det han sa verkade sjukt intressant, det sa hela hans kroppspråk och betoningar på orden, så jag hade verkligen velat veta vad han sa...om man bara hade förstått franska!
Ja, det var väl det vi fick med oss från den mässan i princip plus en fransman som kom fram till mig då Philippa och Hanna va lite längre bort och sa : "you're a star, you're a star" tills H&P kom och sa "no she's not" och räddade mig därifrån typ.
Jo juste en grej till! Våran kära lärare som också va på mässan, han brukar mobba mig och Hanna för att vi bor i bonde-bålsta (jag vet, dagens lärare asså, mobbar elever, vart är vårt samhälle påväg?!) och så kmr en tjej förbi och frågar "do you live in stockholm?" han svarar: "no they come from Norrland", ha ha ha...
yes!
Jaaaaaaaaaa Tore vann! Nu ska vi bara se hur mycket pengar han lyckas få åt organisationen One laptop per child, 10 000kr vart det! woho, hur många laptops till u-länderna blir det, 3 kanske? Superbra biståndsval Tore verkligen! Jag menar att ge barn vattenlösningar mot diarre och uttorkning kostar typ 50öre per barn så det var ju MYCKET smartare att ge ett litet barn i ett fattigt land en laptop att fingra på, kanske spela lite harpan!
spy-eva får tv-tid what's up with that?
Varför är det alltid så dålig tv på torsdagar? Under hela mitt 18åriga liv så har torsdagar varit lika med tråk-tv-dagen. Som nu, jag sitter och kollar på Singing Bee "celeb" med massa B-kändisar som spy-Eva och Fc Z Tore, hur patetiskt kan det bli?!
Just nu hejar jag på Tore, han ser så himla rolig ut! Hur kan man vara som han är, det är ett mysterium men han är väldigt roande faktiskt.
Just nu hejar jag på Tore, han ser så himla rolig ut! Hur kan man vara som han är, det är ett mysterium men han är väldigt roande faktiskt.
Matilda hjärta Tore? vem vet
jag får gåshud
Grymma grymma Erik Hassle, alltså när det är så här akustiskt och fint är det perfekt! Han har en sån himla känsla när han sjunger, det berör så otroligt! Jag är så svag för sånna här vackra röster så det är sjukt.
som ni kanske redan hört
Har ni hört? lattefavoriten Starbucks öppnar i Sverige! Ja det är sant! Äntligen tänker nog många, i arlanda ska kedjan först etableras, inte så ofta man kommer dit kanske men nu kan vi ju alla fall säga att vi har starbucks i Sverige. Även fast jag kan tycka att espresso house och robert's coffee är minst lika bra, känns som om det bara har blivit en grej det här med Starbucks...men nu när de äntligen finns här kan man ju börja jämföra,bra tycker jag!
på pendeltåget är allt möjligt
Åh vilken gullig dam vi träffade på pendeltåget idag! Sånt här borde det bli mer av i inte-bry-dig-om-någon-annan-Sverige! Jag och Hanna satt som vanligt och pratade brett och öppet om allt som hänt under dagen, hon berättade om sitt book exam och jag sa hur skönt det ska bli efter studenten o lite så. Så frågar Hanna mig om man säger mitt racket eller min racket, hon tkr det ska va mitt racket men rättningskollen på word sa min racket. DÅ säger damen som sitter bredvid Hanna, som tydligt under hela resan lyssnat och iakttagit oss, "jag tkr båda låter bra!". Och så börjar ett samtal mellan mig, Hanna och den lilla damen. Det var så roligt för hon hade verkligen lyssnat på allt som vi pratat om tidigare så hon frågade ut oss om vi gick sista året, vad för prov hanna hade skrivit idag osv. Det va jättegulligt! Och intressant för hon berättade lite om att hon började jobba som lärare ett år direkt efter studenten och om hennes fritidshus som hon var på väg till. Även fast både jag och Hanna var trötta som bara den så var det kul att få höra på en ny människas berättelser och spekulationer. Det är så tråkigt när vi i Sverige aldrig kan samtala med människor vi inte känner eller inte behöver prata med. På pendeln och tuben ska man alltid sitta så långt ifrån varandra som möjligt, gå igenom en hel vagn bara för att hitta ett tomt fyra-säte. Men tänk vad mycket man skulle kunna få ut av varandra om man var lite mer öppna och trevliga!
Sen är jag världens mest morgontröttaste människa många gånger och då vore det verkligen inte så trevligt om piggt folk kmr och samtalar med mig...men tanken är i alla fall fin!
Det roliga är att jag och Hanna typ är experter på att dra oss till pratsjukt folk när vi sitter på pendeln. Flera gånger kommer folk och lägger sig i våra diskussioner och vill gärna fortsätta samtalet under hela resans gång. Jag och Hanna försöker som mycket som möjligt att vara trevliga och artiga men ibland blir det bra jobbigt. Det första och sista gången vi övade spanska glosor så rättade tjejen som satt mittemot oss och kunde tydligen spanska...så vågar mig aldrig på det igen.
Men damen hon var söt hon!
Sen är jag världens mest morgontröttaste människa många gånger och då vore det verkligen inte så trevligt om piggt folk kmr och samtalar med mig...men tanken är i alla fall fin!
Det roliga är att jag och Hanna typ är experter på att dra oss till pratsjukt folk när vi sitter på pendeln. Flera gånger kommer folk och lägger sig i våra diskussioner och vill gärna fortsätta samtalet under hela resans gång. Jag och Hanna försöker som mycket som möjligt att vara trevliga och artiga men ibland blir det bra jobbigt. Det första och sista gången vi övade spanska glosor så rättade tjejen som satt mittemot oss och kunde tydligen spanska...så vågar mig aldrig på det igen.
Men damen hon var söt hon!
matteprobs
Logaritmer är inget för mig ärligt talat, matte överhuvudtaget är inget för mig. Enda anledningen till att jag går djävulska matte C är bara för att den behövs i flera kurser om man söker vidare, har jag hört. Men så berättade min vän att matte C tydligen inte krävdes i så många program som jag hade trott, betyder det alltså att jag går på en kurs som jag hatar av hela mitt hjärta 2 timmar i veckan förgäves? Det är ju inte som om jag planerar att bli mattesnille eller doktor eller nått...suck!
helt slut
Usch, jag var på ett så hemskt jobbigt träningspass nyss. Typ styrketräning fast för dummies och i grupp. Det står alltså en tränare och säger kom igen nu och så följer alla henne...Hjälp vad jag fuskade! Jag har så himla dålig självdiciplin, även när någon står och hejar på längst fram blir jag slackern nr1. Men det va så jobbigt för mig så ni förstår inte. Jag blev trött i muskler som i den övningen inte ansträngdes(tydligen). Typ när man skulle göra något med ett gummiband för att träna ngn liten muskel i axeln, nej då var det armarna jag blev HELT SLUT i, axlarna de vettesjutton om jag kände ngt i. När man skulle träna ryggen blev jag trött i benen osv. Oavsett så kan det väl ändå inte vara dåligt att anstränga musklerna så jag tjänar nog på det ändå!
korvskinnsbekymmer
Imorse när jag skulle bestämma vad jag skulle ha på mig så blev jag plötsligt så hiskeligt trött på allt det vanliga som jag alltid har på mig, vecka ut och vecka in...Så jag började rota lite i de delarna i garderoben som oftast ligger oberörda pga vettiga anledningar(läs:för stort, för smått, utslitet, gammalt och fult). Men imorse fick jag alltså för mig att det som ligger där kanske inte är så pjåkigt ändå. Så jag drar på mig ett par jeans som jag använde febrilt för ca. 2 år sen men som nu mirakulöst har krypt (det kan ju inte alls vara mig det ligger på) så de är jättetrånga, och då menar jag verkligen sjukt trånga. Men skamm den som ger sig, så jag försöker krypa mig in i de där, vilket var en tuff match i sig, som att krypa in i ett korvskinn. Men jag lyckades hela vägen genom vaderna och de tuffa låren där jag iof fick stå och dra ett tag och sen det värsta av allt: knäppa knappen. But I made it! Och då kunde jag ju inte ge upp när jag kommit så långt så jag började ha lite stretching för mig själv i spegeln för att jag överhuvudtaget skulle ha möjligheten att kunna sitta ner...och då trodde jag faran var över för dagen.
Men ojj vad fel jag hade! Redan innan lunch kände jag hur de röda märkena på magen började inpräntas och efter jag ätit då var det ju kört! Alltid när jag har tajta byxor som sitter högt och hårt på magen så får jag så sjukt ont när jag ätit, som om byxorna täpper till tarmarna och maten inte kan vandra sin naturliga gång...Jag knäppte faktiskt tom upp byxorna kl13.00 när jag satt på Robert's och pluggade(jag hade en lång skjorta på mig idag så det var ingen annan som såg magen välla ut), vilken befrielse! Sen så gick jag med uppknäppta jeans hela vägen tillbaks till skolan och på lektionen, hur bra som helst. Eller så kan man bara strunta i att ha för små jeans och go with the old usual.
Ja det var historian om mina jeans det.
Men ojj vad fel jag hade! Redan innan lunch kände jag hur de röda märkena på magen började inpräntas och efter jag ätit då var det ju kört! Alltid när jag har tajta byxor som sitter högt och hårt på magen så får jag så sjukt ont när jag ätit, som om byxorna täpper till tarmarna och maten inte kan vandra sin naturliga gång...Jag knäppte faktiskt tom upp byxorna kl13.00 när jag satt på Robert's och pluggade(jag hade en lång skjorta på mig idag så det var ingen annan som såg magen välla ut), vilken befrielse! Sen så gick jag med uppknäppta jeans hela vägen tillbaks till skolan och på lektionen, hur bra som helst. Eller så kan man bara strunta i att ha för små jeans och go with the old usual.
Ja det var historian om mina jeans det.
godnatt och sov gott
okej wallander va ju trots fåniga namn sjukt bra ikväll, älskar den där aha-upplevelsen när man kommer på det oförutsägbara! Nej nu är det dags att krypa till kojs, tänka på refrängen och hoppa i sängs. Usch de där uttrycken från när man va liten jagar mig än idag. Godnatt.
en lite fånig grej
Sitter och kollar på 9-rullen på fyran, en liten mysig söndagstradition som jag har tsm m pappsen.
Ikväll är det en av de nya Wallander filmerna, brittish version. Visst är det kul att vi har blivit lite mer international och får skryta lite, nej förlåt det skulle vi lagom-svenskar ju aldrig ha mage att göra, skryta alltså men vi kan ju i alla fall känna oss lite stolta över våra litterära talanger. Men hur fånigt blir det inte när de pratar brittiska men ändå använder ursvenska namn och är i svenska städer. En engelsman kan inte säga Ystad, kronor och Kurt på ett vettigt sätt, det blir bara sjukt konstigt. Eller är det bara jag som tkr så??
Ikväll är det en av de nya Wallander filmerna, brittish version. Visst är det kul att vi har blivit lite mer international och får skryta lite, nej förlåt det skulle vi lagom-svenskar ju aldrig ha mage att göra, skryta alltså men vi kan ju i alla fall känna oss lite stolta över våra litterära talanger. Men hur fånigt blir det inte när de pratar brittiska men ändå använder ursvenska namn och är i svenska städer. En engelsman kan inte säga Ystad, kronor och Kurt på ett vettigt sätt, det blir bara sjukt konstigt. Eller är det bara jag som tkr så??
dalí dalí, korvar, lever och cocosbollar
Oj vilken kulturell söndag! Mor&far och jag åkte in hela vägen till storstan, tog en promenad i höstsolen genom östermalm och längs strandvägen ut till skeppsholmen och till Moderna museet (Tänk en sak som jag alltid blir förvirrad över är hur "modern" stavas, jag börjar alltid skriva "mordern" tills jag kmr på att nej nej nej lite fel kanske). Där såg vi på utställningen Dalí Dalí. Det var faktiskt kul, att göra något annourlunda och låtsas vara lite konstnärlig för en timme eller två, men seriöst så kände jag mig lite bortkommen. Det var jättemkt folk där och de flesta såg så himla medvetna ut och stod och diskuterade målningar som om de vore en debattartikel i DN. Jag vågade inte riktigt säga något till mamma och pappa om målningarna, tänk om någon hör vad jag säger och så är det helt galet fel. Så jag körde på den coola sofistikerade stilen, stod länge och begrundade tavlorna i min tysthet, så att folk omkring mig säkert trodde att jag analyserade budskapet och symbolikerna fast jag egentligen bara försökte se vad tavlorna föreställde. Det var massor av korvliknande föremål i tavlorna, men jag kom aldrig underfund om de va just korvar eller typ inre organ som en lever eller nått...
...Även fast jag kände mig lite lost så tror jag minsann att museer är sjukt bra raggningsställe. Om man går där i sin stillhet och kollar på tavlor så är det nog ganska lätt att börja diskutera med snygga djupa killar som också står där! Fast då måste man ju tyvärr ha någonting att tillägga också känns det som, annars blir det pannkaka av alltihopa. Så det kanske inte funkar för mig ändå "hej snygging, vet du om den där tavlan föreställer en varmkorv eller lever?".
Efter det bar det av till ett fik på sibyllavägen (tror jag) och då vi skulle beställa tog vi 3 koppar kaffe, mamma en kanelbulle, och pappa en blåbärsmuffins. Jag tog en sån där cocosboll, inte en sån med äckligt vitt skumm utan den andra sorten, och då säger pappa till han som tar emot beställningen: "och vad är det de kallas då?" och skrattar medan killen antingen inte fattar vad han syftar på eller tkr att pappa är så pass idiotisk som säger en sån sak och reagerar inte ens...jag hoppas innerligt att han inte fattade vad pappa syftade på. Det pappa syftade på är ju taget från "sunes sommar" ni vet när basketlaget från USA kmr inrusande till strandfiket där Rudolf precis är i gång med att sno kaffe och han håller på att säga "negerboll" fast ändrar sig till "wienerbröd" i sista sekund. Usch vad det var PINSAMT. Killen som jobbade på fiket var ju dessutom mörkhyad och det gjorde ju inte saken bättre, pappas humor är inte okej ibland, man får ju skämmas ögonen ur sig. Och så försvarar han sig med "men på min tid så sa man ju så" ja det kanske va då det, men inte nu!
...Även fast jag kände mig lite lost så tror jag minsann att museer är sjukt bra raggningsställe. Om man går där i sin stillhet och kollar på tavlor så är det nog ganska lätt att börja diskutera med snygga djupa killar som också står där! Fast då måste man ju tyvärr ha någonting att tillägga också känns det som, annars blir det pannkaka av alltihopa. Så det kanske inte funkar för mig ändå "hej snygging, vet du om den där tavlan föreställer en varmkorv eller lever?".
Efter det bar det av till ett fik på sibyllavägen (tror jag) och då vi skulle beställa tog vi 3 koppar kaffe, mamma en kanelbulle, och pappa en blåbärsmuffins. Jag tog en sån där cocosboll, inte en sån med äckligt vitt skumm utan den andra sorten, och då säger pappa till han som tar emot beställningen: "och vad är det de kallas då?" och skrattar medan killen antingen inte fattar vad han syftar på eller tkr att pappa är så pass idiotisk som säger en sån sak och reagerar inte ens...jag hoppas innerligt att han inte fattade vad pappa syftade på. Det pappa syftade på är ju taget från "sunes sommar" ni vet när basketlaget från USA kmr inrusande till strandfiket där Rudolf precis är i gång med att sno kaffe och han håller på att säga "negerboll" fast ändrar sig till "wienerbröd" i sista sekund. Usch vad det var PINSAMT. Killen som jobbade på fiket var ju dessutom mörkhyad och det gjorde ju inte saken bättre, pappas humor är inte okej ibland, man får ju skämmas ögonen ur sig. Och så försvarar han sig med "men på min tid så sa man ju så" ja det kanske va då det, men inte nu!
Jag är inte bitter...
Full rulle har det varit a mi casa ikväll. 2 systrar och 4 syskonbarn och sprungit runt runt och lekt och tjofaddirullan. Shit asså, barn är ju fascinerande på sitt eget lilla vis, ibland undrar man hur de orkar? Jag skulle bli helt slut efter en kvart typ.
Idag har Frida varit här och vi har druckit kaffe ätit chokladkakor och diskuterat massa mindfullness. Jag kom fram till att även dessa grå, meningslösa dagar, med massa plugga och tidiga morgonar i skolan också är en form av lycka. Jag kmr ju sakna att gå till skolan när jag väl tar studenten och dras ifrån allt o alla. Så nästa gång väckarklockan ringer 05.30, jag mosar ner min sminkpensel för att få tyst på väckarklockan, slänger ner lite kaffe på 30 sek, satsar på fel badrum (det tandkräms-löse) och får gå som en stinkbomb i munnen, fryser häcken av mig på väg till bussen, somnar på pendeln och upptäcker att jag skapat en hel ocean av dregel när jag vaknar upp och sitter på filosofi lektionerna och försöker hitta en enda vettig anledning till att tvinga ögonlocken uppe- så ska jag egentligen se det hela som lyckliga ögonblick...nästa gång är på måndag, oj vad jag ser fram emot det...
...nja kanske inte.
Jag har fått höra ikväll att jag klagar på så mkt hela tiden, så därför tänkte jag nu sätta upp en klagolista:
♥ Vi satt och såg lite på körslaget och herregud vilket hysteriskt program! Musik och sång i all ära men om jag vore Gry Forsell skulle jag bli TOKIG. Efter att en kör sjungit sin sång så kmr ju alltid Gry fram och ska intervjua körledaren, med det går ju inte pga av de där hyperaktiva medelsvenne människorna i kören, det är som om de druckit 20 redbull på 10 min det går inte att få dem att stå stilla o va tysta ens i 5 minuter. Så Gry får fråga om sin fråga kanske 3 ggr för varje körledare, vad är grejen liksom? Iof är de där frågorna helt ovestäntliga oavsett, typ "hur känns det?!" jaa vad kan de svara förutom bra??
♥Postkodsmiljonären, jag dör, det här är ju värre än på spåret! Idag hade de inte ens någon frågesport, nej det va grannyran, fest i gällivare med Ola Svensson, woho. Jag pallar inte sitta o titta på gamla pensionärer vinna 10000 och en bil, nya volvo flexi fuel, men tvärr gör mina föräldrar det. Jag ä e int bitter.
♥När folk påpekar hur mkt jag äter. Värst är det när mamma och pappa gör det. Ikväll sa pappa: "oj värst vad du stoppar i dig" när vi fikade kladdkaka&bullar, vaddå jag åt ju bara 2 bullar och 2 kladdkakebitar med glass och grädde det är väl inte så himla mkt?... Är man 1.89 har man mkt att fylla! Tom lärare i skolan kommenterade min tallrik en gång, jaja nån måste ju va den som äter också. Lite roligt är att när vi slutade grundskolan och hoppade upp till gymnasiet fick jag höra från flera styckna att de saknade mig i skolan för ingen i deras nya klass åt så mkt vid lunchen! Det är lite den funktioner jag fyller liksom, äter mkt så att andra kan känna sig bekväma med att äta mkt de med. Jag kanske skulle kunna hyra ut mig själv som lunchpartner att äta med så de själva kan se bra ut i jämförelse med mig, haha nya affärsidén!
♥Kärlekspar. Jag orkar inte med er! Jag orkar inte läsa massa små puttinuttiga statusuppdateringar på facebook om att ni saknar varandra eller älskar varandra mer än någonting eller sitter i soffan och myser med varandra. I dont care. Speciellt inte när mitt eget kärleksliv är lika händelserikt och spännande som ett avsnitt ur "ensam mamma söker", då är det inte så himla lätt att glädjas åt andras duttinutter. Men seriöst att läsa bloggar korruperade av "älsklingen" är inte kul, jag kan inte tänka mig att någon tkr det är kul förutom "älsklingen" själv. Kärleken förgör oss, jag menar hade jag velat hade mitt kärleksliv kunnat va lika livfullt som "desperate housewifes" nemas problemas, jag är inte bitter.
♥Det faktum att jag har en underliggande finne, en sån där ond jäkel som kmr plåga mig en lång lång tid. Varför finnen varför? Jag som precis hade fått ordning på min vanligtvis okontrollerade hy och så poff känner jag hur min högre näsvinge plötsligt får en ack så igenkännlig smärta. Jag sitter hela tiden och rynkar och spänner näsan får då kmr ondheten till känna, vilket är väldigt konstig och idiotiskt att jag sitter och gör. Det är ju inte direkt som om jag brukar sitta och spänna näsvingarna, men bara för att jag vet att det gör ont när jag gör så får jag som tvångstankar att jag måste göra så. Human nature är ju egendomlig minst sagt, jag tkr väl om att gotta mig i olyckan antar jag...
♥Det som jag försöker övertyga mig själv om att jag inte är men som egentligen (iaf i denna skrivande stund) kanske stämmer, jag är rätt bitter. Jag menar hur lätt är det att sitta hemma en lördagkväll i min ålder, utan att bli det?! Känner mig som 40+, tkr det är intressant att titta på "här är ditt liv" med sissela kyle eller Skavlan på helgerna. I need to shape up. Men samtidigt är målet för mig just nu att: spara pengar, få jobb gjort och inte dricka alkohol, så what else can I do?
mainstream är det enda gamla idolmedlemmar lyckas med
Vad är det för fånig cover på "viva la vida" som spelas överallt?? Så sjukt dålig version av en helt underbar låt. Man ska va ordentligt kaxig om man vågar sig på att göra en cover på en Coldplay låt liksom, typ 99.99 % chans att det blir dåligt. Och speciellt Viva la vida som är så häftig med bakgrundsmusiken och den maffiga kören, ledsen ex.idol Darin men ditt mål med att göra den till din egen föll platt till marken tyvärr. Blev snarare ännu en mainstream låt som verkar vara det enda gamla idolmedlemmar lyckas med. Sorgligt men sant.
http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/tv/idol2009/article5917525.ab
http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/tv/idol2009/article5917525.ab
roliga saker man kan underhålla sig med på en fredagseftermiddag i skolan då folk tror att man egentligen studerar
Men jag har ju så himla mkt viktigare saker för mig än skriva om ontologiska antaganden för Freuds psykodynamiska teori...typ att ta roliga bilder med webcamen, shit asså det kunde underhålla mig i säkert en timme, kanon kul! 4 av 5 toasts.
Okej, OMRÖSTNING: vilken av följande bilder är roligast/snyggast? Var god och ha i åtanke att modellerna som har medverkat i denna plåtning är professionella och kommer inte ge ut nummer eller adress till någon av deras beundrare, ni kan endast avnjuta dessa skönheter i följande bilder.
'
pic nr1 "the eye" modeller Isabelle, Hanna & Matilda
pic nr 2 "jennifer lopez" modell: Isabelle
pic nr 3 "Ronald macdonald" modell: Hanna
pic nr 4 "magnetism" Modeller: Hanna, Philippa, Isabelle & Matilda
pic nr 5 "ur en lilleplutts point of view" Modeller: Hanna, Isabelle, Philippa & Matilda
pic nr 6 "shining beauty" modell: Matilda
Som sagt autografer kommer INTE vara genomförbart, ni kanske kan få en gammal avlagd macka eller lite hår om ni bönar och ber, KANSKE.
köttfärshjärna old friend why wont you just let me be?
SNART är det fredagsmys, men inte än! Nej nej först är det dags att kämpa så att svettet rinner, en helt patetiskt onödig filosofi uppgift ska göras som jag egentligen inte bryr mig ett skvatt om, suck...vad vore väl en bal på slottet?
Men seriöst min hjärna får mental breakdown redan på tordagseftermiddagar, det enda jag kan tänka på då är att det snart är helg och så släpper jag allt plugg, verkligen allt. Så hur ska jag då kunna plugga nu, fredag eftermiddag!?
Lite jobbigt när man är så som jag är just i det här, att min hjärna slår av och blir köttfärs torsdagkväll-söndag, och så vaknar hjärnan sakta men säkert upp på måndag och så inser man att shit pommes vad mkt jag fick att göra helt plötsligt. Bara för att jag skiter i att göra saker 2 dagar i veckan ju. suck.
Men seriöst min hjärna får mental breakdown redan på tordagseftermiddagar, det enda jag kan tänka på då är att det snart är helg och så släpper jag allt plugg, verkligen allt. Så hur ska jag då kunna plugga nu, fredag eftermiddag!?
Lite jobbigt när man är så som jag är just i det här, att min hjärna slår av och blir köttfärs torsdagkväll-söndag, och så vaknar hjärnan sakta men säkert upp på måndag och så inser man att shit pommes vad mkt jag fick att göra helt plötsligt. Bara för att jag skiter i att göra saker 2 dagar i veckan ju. suck.
förvirrad
Ni ska veta att jag är världens bästa på att vela...vilket kanske inte passar så jättebra med att växa upp i generationen av valmöjligheter. Idag kunde jag inte bestämma vad jag skulle köpa på coop för att äta på min långa färd hem, jag gick runt där höll i en drickyoghurt ett tag...kollade lite på nötterna, gick vidare till frukten...jag kunde inte komma på vad jag ville ha att jag gick därifrån tomhänt. Så åkte jag tunnelbana och försökte bestämma vad jag var sugen på och stannade sen vid hemköp på väg mot pendeln istället. Med mat blir jag alltid så här för det är så tråkigt när man har sett fram emot att äta någonting och så köper man nått man inte är sugen på så blir man så otroligt besviken. Men velig är jag i allt, verkligen allt. Bestämma kläder, vad som behöver pluggas på, vad man ska göra på helgen, vad jag köpa för nya jeans, om jag ska ta bussen eller gå hem...seriöst helt vanliga, basic val och jag har problem fatta då hur det går för mig med all annan valmöjlighet som gror omkring oss. Som gymnasievalet, jag kunde välja bland så sjukt olika linjer och skolor att jag blev helt förvirrad!
Men hela grejen börjar ju bli löjlig! Jag beställde min studentmössa(!) nyligen och det är ju inte som om det finns en mössmodell som jag trodde, nej det fanns typ 5! Nyaste versionen hade tom "sommardoft" i hatten som skulle hålla i 10 år...på en studenthatt har ni hört något fånigare?? Sen fanns det typ 500 andra val i hur man vill att mössan skulle se ut, vad man ville att det skulle stå, vart man ville att det skulle stå, vill man ha sina initialer i strass där bak, sitt landskapsvapentryckt på hattskullen, sin programfärg på pluppen i mitten, ett mössöverdrag and the list goes on...Jag slungades ju in i det där och tappade helt bort mig ett tag och var nästan nära på att beställa alla de där idiotiska tilläggen, gick tom omkring och velade över hur min plupp i mitten på studenmössan skulle se ut, det blev världens viktigaste beslut.
Går det så långt känns det lite som ett tecken på att för många valmöjligheter inte heller är bra, kan man inte bara ha en mössa för alla studenter i hela Sverige? Skulle bli mycket mer traditionellt och ärligt talat vem bryr sig om hur den där mössan ser ut, det är ju bara symboliskt i alla fall. Kanske man inte ska klaga på valmöjlighet allt för mycket dock, det är ju det som våra tidigare generationer alltid har eftersträvat och oboy we're lucky men som i typ allt annat behövs alltid en balans. Det får inte gå till en överdrift som ni kanske tycker att det redan har i mitt fall...
Men hela grejen börjar ju bli löjlig! Jag beställde min studentmössa(!) nyligen och det är ju inte som om det finns en mössmodell som jag trodde, nej det fanns typ 5! Nyaste versionen hade tom "sommardoft" i hatten som skulle hålla i 10 år...på en studenthatt har ni hört något fånigare?? Sen fanns det typ 500 andra val i hur man vill att mössan skulle se ut, vad man ville att det skulle stå, vart man ville att det skulle stå, vill man ha sina initialer i strass där bak, sitt landskapsvapentryckt på hattskullen, sin programfärg på pluppen i mitten, ett mössöverdrag and the list goes on...Jag slungades ju in i det där och tappade helt bort mig ett tag och var nästan nära på att beställa alla de där idiotiska tilläggen, gick tom omkring och velade över hur min plupp i mitten på studenmössan skulle se ut, det blev världens viktigaste beslut.
Går det så långt känns det lite som ett tecken på att för många valmöjligheter inte heller är bra, kan man inte bara ha en mössa för alla studenter i hela Sverige? Skulle bli mycket mer traditionellt och ärligt talat vem bryr sig om hur den där mössan ser ut, det är ju bara symboliskt i alla fall. Kanske man inte ska klaga på valmöjlighet allt för mycket dock, det är ju det som våra tidigare generationer alltid har eftersträvat och oboy we're lucky men som i typ allt annat behövs alltid en balans. Det får inte gå till en överdrift som ni kanske tycker att det redan har i mitt fall...
06.54
Guten morgen, de här morgonarna är inte okej asså, kunde inte hitta propellern till min väckarklocka imorse bland högarna av kläder på golvet, så jag mejjade ner en sminkpensel för att få tyst på den istället. Haha jag har överlistat min mördarväckareklocka!;) Nu ska jag springa till pendeln woho!
kärleksmums eller nått!
Vad är det med Grey's och mig egentligen? Kan inte lämna tvsoffan en enda onsdagkväll utan tårar rinnandes längs med halsen. Mamma brukade bli lite orolig för att jag var ledsen på riktigt förr, som när man börjar hacka lök mitt från ingenstans, men jag tror hon har förstått att det är programmet i sig som är anledningen. Åh jag vill bara ta Meredith, Izzie, Karev, Derek och alla andra olyckliga karaktärer i grey's i min famn och baka lite kärleksmums åt dem eller nått!
Annars då? Jag bad mamma köpa typ tandkräm och nagellacksborttagningsmedel åt mig, tycker inte att det är för mycket begärt. Hon svarade: "har du inget sånt kvar?" Neej det är väl därför jag ber dig köpa nytt eller? Som att hon misstänker mig för att försöka få henne på massa onödiga utgifter medan jag har ett helt förråd fullt av tandkräm
De senste dagarna har jag varit tvungen att gå upp till övervåningen och låna mam&pap's tandkräm. På kvällarna går det bra för då har jag tid att komma på när jag står på neretoan att "justja jag har ju ingen tandkräm så jag måste gå upp igen för att låna mamma och pappas" men...på skolmorgonar blir det en helt annan sak. Som den trogna tidsoptimist jag är, är tandborstning alltid något jag kommer på i absolut sista minuten så jag har bara one shot, kanske en halv minut tillgodo, att hinna borsta tänderna på. Självklart mitt i all stress glömmer jag bort låna-tankräm-av-mam&pap-situationen och satsar på trappan ner till toan där tandborste och tandkräm vanligtvis håller hus...kommer ner och inser mitt misstag och får springa till bussen/bilen ofräsch och i vetskap om att jag kommer vara en börda att ha omkring sig hela morgonen tills jag får ett tuggummi...
Annars då? Jag bad mamma köpa typ tandkräm och nagellacksborttagningsmedel åt mig, tycker inte att det är för mycket begärt. Hon svarade: "har du inget sånt kvar?" Neej det är väl därför jag ber dig köpa nytt eller? Som att hon misstänker mig för att försöka få henne på massa onödiga utgifter medan jag har ett helt förråd fullt av tandkräm
De senste dagarna har jag varit tvungen att gå upp till övervåningen och låna mam&pap's tandkräm. På kvällarna går det bra för då har jag tid att komma på när jag står på neretoan att "justja jag har ju ingen tandkräm så jag måste gå upp igen för att låna mamma och pappas" men...på skolmorgonar blir det en helt annan sak. Som den trogna tidsoptimist jag är, är tandborstning alltid något jag kommer på i absolut sista minuten så jag har bara one shot, kanske en halv minut tillgodo, att hinna borsta tänderna på. Självklart mitt i all stress glömmer jag bort låna-tankräm-av-mam&pap-situationen och satsar på trappan ner till toan där tandborste och tandkräm vanligtvis håller hus...kommer ner och inser mitt misstag och får springa till bussen/bilen ofräsch och i vetskap om att jag kommer vara en börda att ha omkring sig hela morgonen tills jag får ett tuggummi...
lika stark som en nykokt räka utan skal
puh jag är helt slut, klockan är halv 6 och jag är helt slut. Ryckte mig i kragen idag och gick till gymet vid skolan idag, det kändes riktigt bra faktiskt...tills jag slutade springa på löpbandet och kände hur allt blev snurrigt. Skit bra knep att de har tv-apparater uppsatta vid löpbanden då kan man nästan glömma bort all jobbighet! Jag ska erkänna någonting här och nu, jag är liten av en mes när det kommer till gym relaterade saker...Spinning och löpning klarar jag av med någon slags värdighet kvar i kroppen, men de där maskinerna! Idag vågade jag inte ens pröva mig på dem, mest för att det var så mycket annat vältränat folk där som stönade till så fort de drog upp vikten på maskinerna...jag skulle aldrig våga ta i så mkt att jag stönar! Några få gånger har jag faktiskt försökt gå igenom de största muskelgrupperna med maskiner, tänkt att alla var ju nybörjare nån gång...men jag känner mig som en idiot varenda gång! För det första så måste jag sitta och läsa på instruktionen till varje maskin i typ en kvart innan jag kan börja, det har hänt mer än en gång att jag sätter mig åt fel håll...Sen är jag ju ungefär lika stark som en nykokt räka utan skal, det är faktiskt vetenskapligt bevisat då jag i sommras förlorade i armbrytning mot HELA min familj, inklusive min 12 åriga systerdotter och min 60åriga mamma, så på gymmet liksom skakar hela muskeln efter de första 15 repetitionerna, så vet man att man har 30 kvar! En grej som jag ändå brukar göra i styrketräningsstil är sit up's eller crunches på en pilates boll, det är sjukt jobbigt för varenda liten muskel i magen och jättebra träning, men hur svårt som in i bomben att hålla balansen på. Så så länge jag har mycket space jag vingla runt på och ingen är i inom en radie på 10 m för att kunna iaktta brukar jag göra lite sånna...Men idag låg där en annan på en sån boll med en personlig tränare bredvid sig. Aldrig i livet att jag lägger mig bredvid och skämmer ut mig! Lilla mes jag kom alltså fram och jag sket i styrketräningen helt och hållet.
Herregud jag måste verkligen skärpa mig när det kommer till sånt här! Jag börjar fundera på om jag har någon oupptäckt asocial gen i mig som spökar, ser så ut i alla fall.
Herregud jag måste verkligen skärpa mig när det kommer till sånt här! Jag börjar fundera på om jag har någon oupptäckt asocial gen i mig som spökar, ser så ut i alla fall.
istället för att göra en beskrivning av mig själv
Namn Matilda Viola
Ålder 18 jordsnurr
Familj Mamma,pappa, 3 stora storesystrar, svågrar, syskonbarn, katterna Elsa & Signe
Vilken tid är din väckarklocka inställd på? vanliga skoldagar 05.30 - för att få lite extra medlidande så kan jag tillägga att jag har en sån där hemsk propeller-alarmklocka där en propeller flyger rätt upp i luften när larmet går i gång och så måste jag hitta den där svarta lilla saken bland mina högar av kläder på golvet innan det slutar tjuta. Där kan vi snacka mental suicide!
Vilken var den senaste filmen du såg? Wallander - den brittiska versionen, söndagsrullen på 4an
Om du vann på lotto, vad är det första du skulle köpa? Hela make up store, spotify premium, massa mystiska välgörande produkter och en spikmatta på någon hälsokostsaffär!
Har någon någonsin kallat dig lat? Nämen vad är det jag hör?! jag? lat? nej vet du vad, jag kanske inte alltid har alla hästar hemma men lat?...ja får väl höra att jag är lat 1 gång om dan typ...
Vilken CD ligger i din CD-spelare just nu? Kan vara coldplay, the killers eller en blandningsskiva med jazz, jag minns inte riktigt.
Favoritlåt? fields of gold,
Vilken är världens bästa artist/grupp just nu? Oorginellt jag vet men KINGS OF LEON (även Erik Hassle)
Har någon berättat en hemlighet för dig den här veckan och i så fall VAD? Att jorden INTE är RUND, häpnandsväckande jag vet.
Favorittv-serie? Grey's anatomy, heroes, desperate housewifes
Använder du huvtröjor? Nej
Kan du vissla? Ja
Vilken är din favoritåkattration på ett nöjesfält? popexpressen!
Hur stort är ditt närmaste köpcentrum? haha jaa bålsta centrum har ju iaf lindex och dressman
Vilken film kan du alla replikerna till? Pirates of the carribien, sounds of music, kalle blomqvist
Äger du några band t-shirts? Kent 05, kent 08, håkan 06, sonic youth 08, gavin degraw 08
När flög du senast? Till Amerikat i februari
Har du gråtit offentligt? Det är typ det enda jag gör! Bla. på U2
Kan du kasta macka? Nej, usch pinsamt, har försökt att lära mig i år nu...har väl inte rätta gener eller så...
Har du någonsin varit på Jamaica? Nej.
Vad har du med dig in på bion? Festis kaktus, en stor fet ask smörpopcorn
Gillar du att flyga? Ja!
När sov du senast på golvet? på valborg tror jag
Vilken är din favoritdrink? white russian, vatten
Favoritfilm? La vita é bella, tillsammans är man mindre ensam, sisters act 2
Hur många timmar måste du sova för att kunna fungera? typ 12! helt seriöst.
Vilken är din favoritfrukt? gamla hederliga banan
Bryr du dig om antalet kalorier i det du köper? Nej!
Gillar du senap? Ja
Favoritmat? Allt
Vad säger du till dig själv när allt känns svårt? Jag vill, jag kan, jag är stark och jag orkar!
Vilken karaktär från en film påminner mest om dig själv? Bridget Jones, haha!
Vilka böcker, om några har fått dig att gråta? Tusen strålande solar
Tycker du att du är attraktiv? grr
Vad är du allergisk mot? töntiga statusuppdateringar på facebook, per gessle, ordet "snask"
För er information...
...så har mitt nagellack nu korvat sig och börjat flagnat, målade på det i lördags alltså 3 dagars hållbarhet, so not worth it.
Where the New York City winters aren't bleeding me
Idag är det tisdag om ni inte visste det, en helt vanlig tisdag för min del. Vädret har varit tråkigt mest hela dagen, så där bitande kallt varenda gång en vindpust kommer, sollöst och mulet. Jag satt på min långa pendeltågsfärd, den stora resan skulle äventyret kunna heta om det inte var för att jag åker samma rutt varje dag in till skolan. Och då tänkte jag med Kings of leon, Caleb Followill's beroendeframkallande gudagåva till röst inpluggande i öronen; vad skönt jag har det just nu ändå. Just då i denna stund, på ett tråkigt opersonligt pendeltåg utan något speciellt att se fram emot kunde jag känna att det inte fanns någon annanstans jag hellre skulle vilja vara än just där just då. Sen kom jag till skolan och hade en två timmar lång lektion framför mig, sånna som jag mest brukar sitta och drömma mig bort och räkna ner minuterna till lunchen, men även där på lektionen kunde jag hitta den där känslan av att vara nöjd i nuet. Jag älskar att känna den känslan! Och egentligen borde man försöka tänka så lite mer tror jag så man inte hela tiden blickar framåt, eller bakåt heller för den delen. Att vara i nuet är sjukt viktigt tror jag, man får ut mer av det man gör. Jag menar för vissa människor är nuet allt de har.
Undra om det är Simon&Garfunkel som får mig på sånt här djupt känslomood...ja så är det säkert.
Undra om det är Simon&Garfunkel som får mig på sånt här djupt känslomood...ja så är det säkert.
explosivt värre
Mitt projekt skaffa en ny bloggadress och blir sjukt aktiv går väl sisådär...har länge gått och tänkt på en adress som jag skulle ha istället för den här lite halv lama, så kom jag mig för att söka för att se om den kanske redan var upptagen. Och självklart så var den det...av en TIOÅRIG tjej!! Läste ett eller två inlägg och det syntes mycket väl att det var en mamma eller pappa som satt och skrev den där bloggen och inte handlade det om något annat än hur kul det är att leka med mormor och kusin lisa. Seriöst, vilken funktion fyller en sån blogg? Stackars unge, undra om hon ens vill lämna ut hela sitt liv på nätet sådär, borde finnas nånslags åldersgräns på sånt här, fast det kanske det redan finns förstås.
Jag lyckades ta mig iväg till gymet och danceaerobics i alla fall. Det var ett kul pass men hjälp asså jag blir ju helt wild & crazy ibland! Jag brukar ställa mig längst bak i salen för att jag har seriösa problem med att se mig själv i den stora heltäckande spegeln, svettig och alldeles röd i ansiktet, och för att jag inte är den skarpaste kniven i lådan när det kommer till koreografi och att hänga med i svängarna. Så jag står där bak och hoppas att jag inte ska sticka upp som en flaggstång över alla andra allt för mycket. Men där bak får man så himla lite plats att röra sig på och när jag väl kommit in i passet och alla härliga rörelser vill jag alltid ta i med massor av attityd. Slänga med huvud och armar, ta ut stegen så mycket som möjligt...ibland så mycket att jag liksom tappar balansen och kontrollen över mig själv. Min kroppskontroll är vanligtvis rätt låg, något jag brukar skylla på min längd, men under danspassen blir det ännu värre. Jag får verkligen skärpa mig för att inte snurra in i grannen bredvid mig gång på gång. Idag lyckades jag undvika att krocka in i någon annan men dock hade jag talangen att explosivt som tusan dränga in båda armar i en lampa som satt fast på väggen bakom mig...som tur var klarade sig både jag och lampan, men blickarna från hurtbullarna och inte minst tränaren, ojojoj.
Jag lyckades ta mig iväg till gymet och danceaerobics i alla fall. Det var ett kul pass men hjälp asså jag blir ju helt wild & crazy ibland! Jag brukar ställa mig längst bak i salen för att jag har seriösa problem med att se mig själv i den stora heltäckande spegeln, svettig och alldeles röd i ansiktet, och för att jag inte är den skarpaste kniven i lådan när det kommer till koreografi och att hänga med i svängarna. Så jag står där bak och hoppas att jag inte ska sticka upp som en flaggstång över alla andra allt för mycket. Men där bak får man så himla lite plats att röra sig på och när jag väl kommit in i passet och alla härliga rörelser vill jag alltid ta i med massor av attityd. Slänga med huvud och armar, ta ut stegen så mycket som möjligt...ibland så mycket att jag liksom tappar balansen och kontrollen över mig själv. Min kroppskontroll är vanligtvis rätt låg, något jag brukar skylla på min längd, men under danspassen blir det ännu värre. Jag får verkligen skärpa mig för att inte snurra in i grannen bredvid mig gång på gång. Idag lyckades jag undvika att krocka in i någon annan men dock hade jag talangen att explosivt som tusan dränga in båda armar i en lampa som satt fast på väggen bakom mig...som tur var klarade sig både jag och lampan, men blickarna från hurtbullarna och inte minst tränaren, ojojoj.
mysteriet med golfbollen...
Jag: Varför ligger det en golfboll i diskstället?
Pappa: Mamma har väl diskat den...
Mamma: Ja men var ska den annars ligga?
Denna intellektuella konversation förde jag med mina kära föräldrar nyss, vi har en golfboll i diskstället och ingen har den blekaste om hur den hamnade där, damdamdamdam mysteriet med golfbollen i diskstället. En deckare må tro?
Nu sitter jag här och drar mig...egentligen borde jag hoppa i mina träningskläder, fylla på vattenflaskan och ta fram gymkortet illa kvickt eftersom jag ska bege mig om en kvart...men det är ju vem vet mest på tv och vi har ju det så mysigt här i tvsoffan, mamma, pappa, katten elsa och jag, med kaffe och allt! Usch jag känner mig som en medelålderstant! Hur ska det gå när jag faktiskt är en medelålderstant?!
sorgevisa om nagellack
Lördag, sitter här med nymålade naglar. Fysjutton vad jobbigt nagelmåleri är! För det första så krävs det otrolig koncentration och fokus när man ska få ner färgen på nageln i ett snyggt lager utan bubblor eller ojämnheter. Sen ska man sitta o vänta på att färgjäkeln ska torka...vilket är en utmaning i sig för en sån som jag eftersom mitt tålamod = 0. Jag kan inte bara sitta och vänta utan att göra någonting! Så jag börjar försöka hålla på med ngt medans som att knappa på datorn eller äta en macka men då såklart kommer jag åt naglarna mot datorn eller smörkniven och hela mitt jobb med naglarna är förstört. Det är ju så att man blir tokig! Och hela proceduren är ju inte den minsta heller, först ska man helst ha ngt slags underlack (ngt som jag aldrig har tid, lust eller pengar att använda) vänta på att det ska torka...sen första lagret nagellack, vänta på att det ska torka....sen måste jag alltid ha ett andra lager nagellack för att få en snygg färg, vänta på att det ska torka...sen sist men inte minst överlack, vänta på att det ska torka! Har man otur i sista fasen av nagelmåleriet och lyckas måla på överlacket innan nagellacket riktigt torkat ja grattis då är allt förstört och du måste börja om igen!
Om ni tror att nagelhistorian slutar här, slutet gott allting gott, så har ni fel. När man väl efter timmars ansträngning lyckats få på ett snyggt nagellack på fingrarna då gäller det att ha talangen att behålla det där också. Jag kan bara ha ett nagellack i max 3 dagar sen börjar det gå nerför. Lacket lossnar ju och det är så fult med halvmålade naglar! Jag använder ett sånt där överlack som ska förhindra sånt att hända men icke, sen är det väldigt svårt att motstå att sitta och pilla på naglarna vilket kanske också kan vara en orsak.
Fan jag misslyckades igen, har miljontals små luftbubblor över hela naglarna, kul.
Om ni tror att nagelhistorian slutar här, slutet gott allting gott, så har ni fel. När man väl efter timmars ansträngning lyckats få på ett snyggt nagellack på fingrarna då gäller det att ha talangen att behålla det där också. Jag kan bara ha ett nagellack i max 3 dagar sen börjar det gå nerför. Lacket lossnar ju och det är så fult med halvmålade naglar! Jag använder ett sånt där överlack som ska förhindra sånt att hända men icke, sen är det väldigt svårt att motstå att sitta och pilla på naglarna vilket kanske också kan vara en orsak.
Fan jag misslyckades igen, har miljontals små luftbubblor över hela naglarna, kul.
