allt är möjligt på 100års fester

Hej, igår var jag jag på 100 års kalas. Svåger fyllde 40 och svågers far 60, så jag överlämnar matematiken åt er. Det var kul. Inte kul som jag hade drömt ut innan förstås, men kul. Innan det är dags för ett stort planerat event  som jag ser fram emot så brukar jag alltid spekulera i hur det kommer bli, inte så där jätterealistiskt dock. Jag gick och dagdrömde om att det skulle finnas en jättesnygg kille i min ålder på den här 100festen, som blev jätteintresserad av mig och att vi satt och flirtade hela kvällen. Riktigt så blev det ju inte...den enda killen i ungefär min ålder, som ändå ska ha credit för sin snygghet, var han som arbetade som servitris/bartender på stället och även fast det kändes som om vi fick ögonkontakt (jag satt och log som ett fån för att se om jag skulle få någon respons) så tror jag att det var buffé-faten bakom mig som fångade hans intresse mer än mitt...

Jag hade också drömt innan att när jag och Frida gjorde vårat framträdande som vi hade tränat in så skulle livebandet som kom och spelade senare på kvällen stå och lyssna. De skulle tycka att jag var så makalöst begåvad att de skulle ringa sin manager som skulle fixa ett musikkontrakt på momangen....Tyvärr gick inte den planen i verket heller. Jag och Frida sjöng och spelade våran låt dock, efter mkt om och men...och rödvin. Vi fick en del positiv respons efteråt, men samtidigt så vet jag inte hur hårt man ska lita på sånna som har tömt hela barskåpet och stått och vrålat och dansat till "800 grader" och sen säger " det där var DET BÄSTA jag har hört, min mascara var HÄR NERE!!". Nej nu ska vi inte tänka så, ens familj och vänner är ju de mest opartiska som finns eller?

Men det var kul som sjutton. Jag och la systrar 2 dansade oss alldeles tokiga. Det va så skönt, jag sket totalt i hur jag såg ut när jag skakade loss på alla kroppdelar möjliga till Magnus Uggla "för i stan så ger vi järnet och vi bangar inte för nått!"(det fanns ju ändå inga intressanta män under 40, förrutom den förlorade bartendern vill säga..). Så trots att inte dagdrömmarna blev verklighet så var verkligheten ganska rolig i sig.

2 toksystrar av 3, jag i mitten från, sommarens glada dagar


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0