Oj vilken kulturell söndag! Mor&far och jag åkte in hela vägen till storstan, tog en promenad i höstsolen genom östermalm och längs strandvägen ut till skeppsholmen och till Moderna museet (Tänk en sak som jag alltid blir förvirrad över är hur "modern" stavas, jag börjar alltid skriva "mordern" tills jag kmr på att nej nej nej lite fel kanske). Där såg vi på utställningen Dalí Dalí. Det var faktiskt kul, att göra något annourlunda och låtsas vara lite konstnärlig för en timme eller två, men seriöst så kände jag mig lite bortkommen. Det var jättemkt folk där och de flesta såg så himla medvetna ut och stod och diskuterade målningar som om de vore en debattartikel i DN. Jag vågade inte riktigt säga något till mamma och pappa om målningarna, tänk om någon hör vad jag säger och så är det helt galet fel. Så jag körde på den coola sofistikerade stilen, stod länge och begrundade tavlorna i min tysthet, så att folk omkring mig säkert trodde att jag analyserade budskapet och symbolikerna fast jag egentligen bara försökte se vad tavlorna föreställde. Det var massor av korvliknande föremål i tavlorna, men jag kom aldrig underfund om de va just korvar eller typ inre organ som en lever eller nått...

...Även fast jag kände mig lite lost så tror jag minsann att museer är sjukt bra raggningsställe. Om man går där i sin stillhet och kollar på tavlor så är det nog ganska lätt att börja diskutera med snygga djupa killar som också står där! Fast då måste man ju tyvärr ha någonting att tillägga också känns det som, annars blir det pannkaka av alltihopa. Så det kanske inte funkar för mig ändå "hej snygging, vet du om den där tavlan föreställer en varmkorv eller lever?".

Efter det bar det av till ett fik på sibyllavägen (tror jag) och då vi skulle beställa tog vi 3 koppar kaffe, mamma en kanelbulle, och pappa en blåbärsmuffins. Jag tog en sån där cocosboll, inte en sån med äckligt vitt skumm utan den andra sorten, och då säger pappa till han som tar emot beställningen: "och vad är det de kallas då?" och skrattar medan killen antingen inte fattar vad han syftar på eller tkr att pappa är så pass idiotisk som säger en sån sak och reagerar inte ens...jag hoppas innerligt att han inte fattade vad pappa syftade på. Det pappa syftade på är ju taget från "sunes sommar" ni vet när basketlaget från USA kmr inrusande till strandfiket där Rudolf precis är i gång med att sno kaffe och han håller på att säga "negerboll" fast ändrar sig till "wienerbröd" i sista sekund. Usch vad det var PINSAMT. Killen som jobbade på fiket var ju dessutom mörkhyad och det gjorde ju inte saken bättre, pappas humor är inte okej ibland, man får ju skämmas ögonen ur sig. Och så försvarar han sig med "men på min tid så sa man ju så" ja det kanske va då det, men inte nu!