Fick skolfotona nyss. Usch, tur att det är sista året man håller på med sånt trams. Samma sak varje år. Man tänker att i år då banne mig ska jag se bra ut på de där fotona, man tänker noga ut en perfekt outfit för fotolinsen, men samtidigt inte för uppklätt - folk i skolan ska ju inte märka att man har klätt upp sig för ett sketet litet skolfoto, man ska bara låtsas vara så där naturligt snygg...

...så först är det gruppfoto och jag med min 1,89 vet min plats i gruppen; längst bak i mitten. Helt okej plats, jag ska inte klaga. Men när det kommer till porträttbilden, herregud! Man sitter där och försöker komma ihåg hur mkt man ska le för att det ska se snyggt ut, inte för tillgjort, inte för lamt, och så säger fotografen, "upp med hakan...inte så mkt, ner lite...så stopp! sen luta huvudet lite till vänster, inte så mkt, så stopp, och så ETT STORT LEENDE" och så sitter man där med huvudet i en ställning som känns allt annat än naturlig och så ska man le hjärtligt, för det finns inget värre än ett leende som inte ler med ögonen.

Så jag höll tummarna även denna gång när bilderna kom på posten, men icke, jag tror det är meningen att man ska vara ful och tillgjord på skolfoton.